Skor

Alla ungens skor har blivit för små på en och samma gång, skor som var alldeles lagom bara för några veckor sedan när vi var på semester. Hur är det möjligt...?

Förutom att det är omständigt att fixa dansskor, gummistövlar, gympaskor och andra skor, blir det så klart dyrt när utgifterna kommer i en klump. Kan inte låta bli att längta tillbaka till tiden då mannen jobbade för ett av de större sportsmärkena och hade en grym personalrabatt. Those were the days!

Annars var det väl mest ett bevis på ungen nu inte längre är min lilla bebis: Nu finns hennes storlek inte längre bland "barnhyllorna" utan på "junioravdelningen" - å juniorstorlekarna sträcker sig hela vägen till min storlek. Galet! Hur gick det till, liksom....?

Dockteater Tittut

Eftersom mannen jobbar hela helgen passade dottern och jag på att gå på dockteater. Det var mitt första besök på underbara dockteater Tittut, men dottern hade varit där tidigare med dagis. Som alltid är jag stum av beundran på hur mycket effekter man kan få till med små medel och över hur alla de små (pjäsen "Pimpa den lilla hunden med röda prickar" vänder sig till barn mellan 2 och 5 år) levde sig in i berättelsen. Åsså är jag som vanligt glad för att den har staden bjuder på så många möjligheter och intryck för smågryn till billig peng.

Lycka på två små hjul del II

Efter att ha funderat fram å tillbaka, länge och väl, bestämde vi oss för att dottern skulle få den hett efterlängtade sparkcykeln före jul (förutom att vi hittade en billigare hoj än den vi ursprungligen tänkt oss, menade en kompis att hon/hennes dotter såg sparkcykeln som ett transportmedel när resten av familjen vill promenera eller göra ärenden. För en 4-åring funkar ju den vanliga cykeln inte riktigt så än. Dessutom förutsåg vi ett visst "antiklimax" med att ge hojen i julklapp och eventuellt tvinga dottern att vänta till våren med att prova den). Himmel, vilken lycka! Första turen blev ganska många kilometrar i dimman (fram och tebax till helgens julmarknad - alltmedan mannen och jag promenerade). Å vi var grymt imponerade över både balansen och hennes förmåga att bromsa "på riktigt" (dvs. genom att trampa med foten på "bromsen bakom sig"). Så numera tar vi oss till dagis snabbare än blixten!

Precis som i drömmarnas trädgård

När dottern var mindre var "I drömmarnas trädgård" (orginaltiteln är "In the night garden") favvisprogrammet, ett för vuxna ganska intetsägande program á la Teletubbies som alla utan barn säkert sluppit stifta bekantskap med. Men Ni som HAR det förstår mig om jag liknar återseendet hos tre forna dagiskompisar vid "Tomblibooerna": de rörde sig i klunga precis som Unn, Ooo och Eee och var precis lika glada över att göra exakt samma saker samtidgt. För att inte tala om hur glada de var när de allihopa gick hem till A för att fika. Hepp! Så istället för en söndagseftermiddag med två smågrisar här hemma blev det en alldeles ensam och tyst eftermiddag med en kopp te på sofflocket. Så det kan gå.....

Grattis på namnsdagen

Häromdagen hade dottern namnsdag, något hon var mycket stolt över. Och eftersom livet är för kort för att INTE fira när tillfälle ges, fick hon en liten present: ett par "klackskor" från leksaksaffären. Så nu klappras det förtjust runt i hela lägenheten (och jag får ha mina skor ifred), men de används också till att arrangera små "stilleben" här och var. En skofetiscist i begynnelse, månne....? I så fall skyller vi på pappa: Vid åtta månaders ålder hade nämligen ungen fler skor än mamma, men avsevärt färre än pappa som också var den som tyckte att dottern behövde minst tolv par - trots att hon ännu inte kunde gå....!

"Om Klara är 116 cm och Kalle är 116 cm - hur mycket längre är Kalle då?"

Om bristen på jämställdhet på barnklädesavdelningarna har jag bloggat om tidigare (se t.ex. det här). Den senaste månaden har ämnet plockats upp av bloggen "En ny blogg" under rubriken "Om Klara är 116 cm och Kalle är 116 cm, hur mycket längre är Kalle då?". Inlägget uppmärksammades också av DN:s nättidning och ca 265 kommentarer (i skrivande stund) har publicerats. Själv påmindes jag om min egna, smått absurda konversation i samma butikskedja (Lindex) för några år sedan då företaget marknadsförde sin första och nya "unisex"-kollektion, ungefär samtidigt som Polarn o Pyret valde att sluta sortera sina kläder i pojk- och flickavdelningar och istället dela in dem efter ålder. Jag hurrade och applåderade båda, men vad gäller Lindex visade det sig vara onödigt. Då jag frågade efter plaggen i en av Lindex butiker blev jag hänvisad till pojkavdelningen där de hängde bland mörkblå tröjor med Stålmannen-tryck och kalsonger. När jag frågade om själva unisex-idén inte gick förlorad här, svarade expediten: "vaddå, det ÄR ju pojkkläder!". Ibland blir man bara så trött......

Prylar och saker till flickor och pojkar

Så här års börjar tankarna på julklappar komma så smått. Och ungefär samtidigt brukar handeln spekulera i vilken "klapp" som blir "årets" och om vi kommer att spendera lika mycket på klappar som förra året. Det sista är väl inte spekulationer direkt: varje år konstateras det ju att "julhandeln slår/slagit rekord"... Ingen komplicerad analys, precis! I dagens DN lades ett genusperspektiv på "prylhysterin" där det konstaterades att flickor inte få lika dyra saker som pojkar. Orättvist, kan hända, beroende på vad ungen/ungarna i fråga faktiskt vill ha, hur inköpen i övrigt fördelar sig (kläder, skor) etc. Men nånstans går det ändå att begripa. För om samma genusperspektiv tillämpas finns det ju faktiskt väldigt mycket fler småsaker, billigare ting, till flickor i leksaks- och prylväg - om det exempelvis antas att flickor är pyssligare (pärlor, klipp- & klistrasaker) pojkar som enligt samma logik skulle gilla lego, radiostyrda sakar och TV-spel mer än tjejer.

Den stora frågan är väl egentligen varför vi som "givare" lägger flick-och pojkperspektiv på våra gåvoinköp. Ungar är ju individer de oxå, vilka leksaker de gillar beror ju inte på kön och vi påverkar ju deras gillande med vad vi köper till dem. Inte bara det, förresten. Vi skapar ju också en bild av hur flickor och pojkar "ska bete sig". En 6-årig god vän firade "efterskottsjul" med två jämnåriga (ett år yngre och ett år äldre) bonuskusiner - pojkar - förra året. Och så klart gavs det några symboliska klappar av värdfamiljen. Hon fick ett halsband, en tröja och tavla till sitt rum, killarna fick byggsatser, jag minns inte om det var Meccano eller Lego. Hur som helst inbjöd det till kreativitetet och hantverk med ändliga möjligheter jämfört med hennes fina, snygga och söta saker. Med andra ord hade de något att göra i flera dagar, medan hon mest "tittade på". De jämställdhetsmedvetna föräldrarna gick i taket över de signaler som skickades och så snart affärerna på orten öppnade köpte det exakt samma Meccano-/Lego-uppsättning till henne. Till hennes stora glädje.

Att falla för frestelsen

Det blev ytterligare ett par stopp på vägen hem, bl.a. i Kalmar där en bärbar DVD inhandlades. Efter många diskussioner fram och tillbaka, ska tilläggas. Framförallt om huruvida dottern med sina tre år är för liten för att vänja sig vid att glo på film på bilresorna. Särskilt som hon redan är ett stort filmfreak (nästan bara Astrid Lindgren). Hur mycket TV-tittande är egentligen ok för smågryn? Och gör vi kanske oss själva en otjänst i långa loppet genom att hela tiden "underhålla" våra barn med än det ena, än det andra? För visst finns det väl en risk för att de både tappar förmågan att leka själva och blir blasé: att ha tråkigt är ju själva grunden till att ha roligt (enligt devisen: om man aldrig har tråkigt vet man ju inte heller när man har roligt)? Men efter en dryg timmes resa hade vi skavsår i öronen (varför då, varför det, varför...) och föll alltså till föga i Kalmar och kastade ut ytterligare en av våra principer genom fönstret. Och plötsligt spred sig lugnet i bilen....

Å så fin

Apropå fina saker att hänga på väggarna: Hittade Ingela P Arrhenius fina poster "Stad" (50x70) för 199 kronor på http://www.favoritsaker.se/. Hög "vill ha"-faktor här oxå....

Lillefanten

Livet på landet är behagligt, även när det regner. Dessutom njuter vi av att det inte finns några "måstebyggen", dvs. att vi inte behöver fixa något för att kunna bo. Vi kan liksom bara vara och fixa med saker när andan faller på. Just nu byggs det t.ex. en lekstuga till dottern. Mannen och dotterns älskade Gudfar står för hamrandet. Efter väldiga diskussioner om tidsåtgång och storlek, kanske ska tilläggas. Mannen har nu gått med på att bygga en "mindre" stuga: - i storlek 1,60 x 3,0 meter (inkl. 70 cm veranda). Väggarna är 160 cm höga, men "ståhöjden" i mitten av snedtaket är minst 2 meter. Fråga mig inte hur stort han hade tänkt bygga från början... Dessutom diskuteras nu både "klickgolv" i laminat och sovloft i stugan.... Allt detta medan dottern och jag pratar gardiner, blommor och färg på stugan: - jodå, hon har minsann sett husbygget på Bolibompa och ser fram emot att både få måla och plantera blommor runt om. Skullle oxå vilja fixa lite fina möbler och tavlor att hänga på väggarna. Surfade runt efter lite fina "kortillustrationer" att rama in till tavlor och såg till min förtjusning att Camilla Lundsten nu har en webbsida där alla hennes fina illustrationer finns. Är ju som bekant vansinnigt förtjust i hennes Lillefant, men det får nog bli ett par större tavlor till dotterns rum - både hemma och här på landet. Imorgon får det bli ett par besök på några av öns alla "loppisar" för att leta möbler till huset.

Ps. Det blir ett litet "sovloft" i miniatyr, en liten kuddvrå. Så har Ni några gamla kuddar, tygbitar eller ramar över - och har vägarna förbi - får Ni gärna tänka på oss....

Nu är 100-gränsen sprängd

Efter att återigen ha vinkat av mannen som lämnade oss för ännu en veckas träningsläger/jobb tog dottern och jag oss till centrum för en riktig shoppingtur: Ett par "klädincidenter" på dagis i veckan fick oss att inse att ungen växer så det knakar och att garderoben börjar bli skral. Och medan vi handlade tröjor, byxor, leggings slog det mig att det inte längre är någon bebis vi har. för första gången köptes kläder i storlekar över hundra (strlk 104 för att vara exakt). Snacka om "wake-up-call"!
.
Och något av en högt ljudande väckarklocka var oxå affärernas utbud av kläder för 3-åringar. För att handla vettiga kläder till dottern är inte längre en fråga om unisexfärger och spetsar/blommor/glitters varande eller icke varande. Nej, nu är det även en fråga om att hålla tjejerna "på mattan". Okej, jag överdriver. Men hur kommer det sig annars att byxor för tjejer (i vilken färg det nu än vara månde) är mycket smalar/tightare än motsvarande storlekar på pojkavdelningen? Kan bara tolka det som att pojkkläderna designas för rörelse och lek medan tjejernas kläder är gjorda för att vara söta/snygga/modemedvetna i. Och då handlar det ju om något värre - mycket värre - än att alla flickkläder är rosa (vilket jag ju redan har förlikat mig med). Störande. Riktigt störande. Så efter en stunds letande blev ett par jeanshorts på Lindex "pojkavdelning" (vad som hände med Lindex stolta unisex-kollektion och tänk vete gudarna....) innan vi gick över till pålitliga Polarn o Pyret (dottern ÄLSKAR PoP och vill alltid gå in där - visserligen mest tack vare tågbanorna de har i alla sina butiker, men ändå....) innan vi tog en fika.
.

Sakletare - del II

Plötsligt stod de bara där: dotterns vinterstövlar som försvann på Dagis för snart tre veckor sedan och som vi och personalen letat oss fördärvade efter. Tur i oturen att det var mannen som hämtade dagen de försvann (så han orkade bära hem barfota ungen med fossingarna instoppade i sin jacka) och att vi inte fått ändan ur och hunnit lägga ut de "nästan-för-små-extra-vinterstövlarna" på Blocket som planerat. För det är ju så där kul att lägga ut ytterligare hundralappar på nya vinterstövlar så här i sluttampen på vintern. Men nu är de alltså tebax, prydligt uppställda på dotterns plats. Vem sakletaren var i det här fallet förteller inte historien. Är det inte ett mysterium, så säg.....?

Fler elefanter

Som Ni kanske noterat är dotter (och mor) för tillfället (?) oerhört förtjust i elefanter: stora och små, gråa och färglada, plast och papper.... allt faller henne i smaken. Själv är jag oerhört förtjust i tyget "glad elefant" (på Znok design) och skulle väldigt gärna vilja ha några meter. Frågan är bara till vad.... Farmor/min sömnadsguru: Vad gör man med "bomull/interlock jersey"?!Ps. Nyårslöfte nr 2: Under 2010 SKA jag införskaffa "Äntligen Regn"-planschen till dotterns rum från Mor Karin.

Norska elefanter

Hittade av en slump till Blafre Design här på webben - och blev störtkär direkt! Så många fina färger och mönster. Mycket hög "vill ha"-faktor. Bestämde mig snabbt för ett "litotryck" med elefanter att sätta i en "Ribbaram" från Ikea och hänga i dotterns rum. Klurar också på ett tryck med en brun bambi... Hm. Hur som helst kanske bäst att invänta avlöningen - januari är onekligen årets fattigaste månad.....

Elsas nya kläder

I julklapp fick dottern bland annat fina, hemstickade dockkläder till Elsa av mormor. Dessa kläder blev startskottet på en intensiv docklek: - Elsa sitter med vid bordet, förevisas TV-program och får följa med på stan. Det stora bekymret - för dottern, alltså - är dock att Elsa inte har några skor i det kalla vintervädret. Är det möjligt att sticka så små skor, månne....? Och finns det mönster på sån't, tro....?

Ps. Halsduken - och filten som dottern sveper om Elsa i vagnen - använde dottern som bebis.

Väggfint

Dotterns rum är ett ständigt pågående projekt i vår familj. Så liten hon är har hon säkert redan haft tre-fyra olika "inredningar". Härnäst ska vi försöka "bygga upp" sängen med en bokhylla under. Dessutom saknas fortfarande fina saker att ha på väggarna. Rummet får liksom inte den där ombonade känslan utan det, tycker jag. Förutom de fina affischerna från Mor Karin och trycken från Isa Dekor jag nämnde häromdagen, upptäckte jag nyligen att Moderna museets museibutik (och webbutik, hurra!) har ett par fina barnaffischer.... Dessutom påmindes jag av grannen om att Junibackens museibutik också har massor av fina affischer till barnrummet. Så nu vore det väl 17 om inte också detta projekt skulle kunna få ett slut!

Båda affischerna är gjorda av den grafiska konstnärinnan Ingela P Arrhenius gjort ochkostar ca 210 kronor. Båda bilderna är lånade från Moderna museets webbutik.

Önskelista

Så här års börjar frågorna om vad dottern önskar sig i julklapp droppa in. Å det är VERKLIGEN inte något måste att köpa: Än har hon inte fattat grejen och hon blir precis lika glad för ett inslaget decilitermått från den egna, välanvända lådan, som något påkostat. Men för den som ändå vill kommer här 15 tips, stort och smått:

1. Lego/Duplo - alla sorter och typer av bitar. Hon älskar att bygga lego (bilden: "family house" för ca 600 kr).

2. DVD Bamse, vilken som helst egentligen

3. Bidrag till en "skoj-ABC"-tavla från Isa dekor (Obs! i färg "rosa", ej som bilden, ca 445 kr)

4. Käpphäst (t.ex från syster Lycklig/Rice ca 250 kronor), utan ljud och gärna i trä.

5. "Måla ritstativ" från Ikea (199 kr), "vändbart" - det är griffeltavlan vi vill åt6. Tillbehör/fler delar till Brios tågbana (gärna någon "bro" - hon älskar broar, tunnlar och tåg)

.

7. Pussel i trä (ej "knopppussel"), typ "magnetpussel" med 5-10 bitar)

8. "Raska på, Alfons Åberg" av Gunilla Bergström (ca 61 kr på Adlibris)

9. "Djungelboken" och "Barbapappa" på DVD 10. Träpussel i djurform med siffror

11. Badlakan med Bolibompadraken (ca 120 kronor i SVT:s webbutik)

12. Pärlor, gärna plastpärlor till pärlplattor modell större (dvs. från 3 år)

13. "Ella på pottan" av Linne Bie (ca 70 kronor på http://www.adlibris.com/)

14. Målarbok och ritblock

15. Postern "Giraffkalas" eller "Äntligen Regn" från Mor Karin (ca 198 kr)

...Och tänks det kläder och skor används strlk 98 resp. strlk 26 (visserligen i vinterstövlar, men ändå... När vi mätte dotterns fot för ett par veckor sedan var den 15,2 cm). Bara så Ni vet, liksom....

Fina byxor

Som sagt sydde jag, med svärmors hjälp och tålamod (TACK!), byxor till dottern i helgen. Ett par tillverkades av en gammal jeanskjol som tillhört rara svägerskan. Två par fickor, mudd i midjan och mudd nertill - et voilá!

Visserligen blev de i största laget, men ungen växer ju snabbt på både längd och bredd. Dessutom gav det mersmak. Så nu ska här mätas, letas gamla jeans, klippas tyg och köpas mudd - å hållas tummar för att svärmor kan tänkas låta mig sy på "overlock"-maskinen snart igen....!

"Bompaaa"

Dottern har snöat in på Bollibompa. Ungen fullkomligt hoppar av glädje så fort Draken kommer i bild. När sen själva programmen börjar tappar hon intresset. Fast hon gillar programpresentatörerna. Dem pratar hon med genom rutan. Och "Mamma Mu" och "Fåret Shaun", förstås. Börjar ana ett mönster.... Hur som helst får det bli en tripp till TV-huset för att införskaffa ett badlakan med "bompaaa-draken" innan sommarens bad.

Ps. SVT har en webbutik oxå, vilket förenklar livet. Och så klart finns det massor av Bollibompasaker att köpa där.

Aldrig tillräckligt

På sista tiden har dotterns nappsug ökat. Inte bara så att hon vill ha nappen i munnen så fort hon kommer hem, helst vill hon ha en i munnen och två i händerna oxå. Dessutom kan hon börja hojta om att hon vill ha nappen ("Baahn, en till bahn") fast hon har en i munnen. Då handlar det oftast om att byta. Tur då att det finns en hel liten samling att välja ur...