Slappna av....!

Jag låste ryggen igår. Eller, låste och låste. Inte vet jag. Förbenat ont har jag iallafall. Så till den milda grad att jag faktiskt inte kom upp från toaletten utan hjälp (jag vet: lite mer information än ni behövde ha...). Men med en PT/massageterapeut i huset finns ju inte bara ett handtag att få utan även möjlighet till behandling.

Om man vill, vill säga. För mannen är sadist. Och det gör skitont och jag kan knappt andas. Och medan jag ligger där och mannen sliter, tänjer, drar och tynger ner försöker jag påminna mig själv om att jag faktiskt har fått barn. Tänker att jag ska profylaxandas genom smärtan. Klarar jag bara det så kommer allt gå fint, intalar jag mig själv. Längre hinner jag knappt tänka. Får knapp luft, än mindre möjlighet att profylaxandas. Till sist - alltså efter en sisådär 15 sekunder - går det bara inte längre. "Aj, aj, aaaj!! Sluta! Det räcker! Det GÖR inget om jag inte kan gå på toaletten. Jag kan hålla mig...!". Men inge pardon ges. Så jag fortsätter uttrycka mitt lidande. Då hör jag dottern som med trött och lite uppfodrande röst säger: "Slappna av, mamma. Andas bara. Jag vill inte höra på ditt gnäll längre. Det är bara att slappna av, ju...."

På väg från förskolan hade vi sällskap med dotterns kompis L. De gick ett par steg bakom och pratade om "vilka de var kära i": Kompisen L var kär i Ma, medan dottern sa sig vara kär i V. När vi kom hem frågade jag henne om det var sant och fick ett "ja, vi ska gifta oss" till svar. Sen berättade hon att hennes andra kompis L var kär i Me, medan en annan i "tjejgänget" var kär i C. Och de skulle visst också gifta sig!

Jag antar att jag får vara nöjd över att dottern valt en kille som också brukar vara på den stora ön i söder: Då kan ju bröllopet hållas där. Mycket praktiskt!

Inte som vi tänkt, men bra ändå!

Det blev ingen övernattning för dottern igår, trots allt. Strax efter 21-tiden ringde telefonen, så det var bara att gå över och hämta Lilla Loppan. På väg hem frågade jag henne hur det kom sig att hon inte ville sova över längre: "Det kändes lite konstigt i min mage och då ville jag gå hem".

Dagen efter frågade jag henne igen om varför hon hade ändrat sig: "Alltså, jag VET att jag kan sova över, men jag var inte så taggad"!!

Men även om det inte blev fullt så mycket "egentid" som det var tänkt, blev det bra ändå. Medan dottern fredagsmyste hos L hann jag både träna och träffa bästa A&M över ett glas vin och lite mat. Och i förmiddags kom lilla L över till oss på "pysseldate" innan det var dax för födelsedagskalas hos M (Prinsesstema). Och medan hon var där hann jag träna ett pass innan det var dax att köra till simskolan. Nu "lördagsmyser" ungen och jag: vi "busar" med att titta på "gladiatorerna", äta popcorn och dricka bubbelvatten i stora sängen. Sämre kan man definitivt ha det.

Min kloka unge

Den sedvanliga morgonbrådskan till dagis och dottern tar på sig fingervantarna och frågar:
- Mamma, är det här rätt hand? Mamma svarar lite frånvarande "Mmmm...".
Hon frågar igen:
- Är det rätt hand? Mamma svarar: "Jaaaaa...." varpå den kloka ungen säger:
- Är det rätt hand på riktigt eller säger du bara det för att vi har bråttom?

Nej, henne lurar vi inte i första taget!

Barn & Vuxna

På semestern överhörde jag ett samtal på lekplatsen. Två mammor som under ca 15-20 minuter förmanade sina två döttrar, cirkus 5 år gamla, dels om att akta sig för alla farligheter de kunde stöta på under sina timmar (två) på Bamseklubben och dels om att de "nu MÅSTE ha JÄTTEJÄTTEroligt" eftersom de hade "betalat jättejättemycket pengar" för att de skulle kunna vara på Bamseklubben. Med tanke på att en av döttrarna - som jag uppfattade det - redan var rätt nervös inför två timmar med fyra kvalificerade vuxna (barnskötare och förskolepedagoger) tyckte jag kanske att de skulle fokuserat på att inte skrämma upp dem ytterligare. Och visst är det klart att barn ska göras medvetna om att saker och ting kostar pengar här i livet, men att lägga en sådan press på barnen att de får dåligt samvete om de inte här "jättesuperkanonskojigt" är ju rätt.... taskigt.

Och apropå barn och vuxna: det rör sig många (i mitt tycke) roliga tankar i dotterns huvud nu. Ett exempel:
- Mamma, varför får vuxna vara uppe mycket längre än barn på kvällarna?
- Jaa... det är för att vi vuxna inte behöver lika mycket sömn och för att vi behöver fixa en massa saker på kvällarna.
- Neeej. Det är nog för att vuxna växer mycket längre som de får vara uppe mycket längre.