Ännu en aktivitetshelg

Även denna helg gick i träningens tecken. Mannen sprang Stockholm maraton, under förskräckliga omständigheter, men eftersom han inte sprang för sin egen skull hade han massor av kraft kvar i mål och familjen slapp stå vid sidan om och frysa (inledningsvis var min plan att springa en runda på morgonen innan mannen drog iväg, men frågan "varför då?" dök upp i skallen så fort jag drog upp gardinerna. Antar att dryga fem tusen som aldrig kom till start slagits av samma tanke....).

Samtidigt som mannen skuttade runt (nåja, men oförskämt pigg var han enligt vittnesuppgifter - t.om. på Västerbrons andra varv där antalet sekundmetrar tycktes tvåsiffriga) på Stockholms gator med en klient, hade dottern dansuppvisning. Sedan simskola och jag passade på att göra ett gäng längder i bassängen, jag med (den vanliga bassängen, märk väl - även om de som känner mig har fog för att anta att det var barnbassängen jag menade).

Efter ett trevligt restaurangbesök med vänner (tillika grannar) på områdets sprillans nya blev det lite sömn innan det var dax för dottern att springa i mål på Stockholms stadion, hon med. Vädret var - tack å lov - något bättre, men någon efterföljande picknick blev det inte tal om (däremot firades det med tårta på ett fik tillsammans med några av de ca tio ungar från grannskapet som sprang). Härlig stämning, trots duggregnet som föll. Mycket tack vare att Minimaran ÄR ett fantastiskt arrangemang. Även om de minsta bara springer 1170 meter är det precis samma grej som för den vanliga maran: det är nummerlappar, vätskekontroller, särskilda tröjor för för alla löparna, uppvärmning med SATS, storbildsskärm, medalj och "goodiebag" i mål.

Det enda som provocerar mig (å det mildaste) är att man väljer att sära på pojkar och flickor. Redan i de yngsta klasserna. Trots att det inte är någon tävling i den bemärkelsen, ingen tidtagning. Först startade alla flickorna (tre startgrupper med fem minuters mellanrum i åldern 5-6 år). Sen tio minuters uppehåll. Därefter tre pojkgrupper i åldern 5-6 år. VARFÖR DÅ? Särskilt som det i dotterns "kompisgäng" av smålöpare fanns både tjejer och killar. Nu fick de inte springa tillsammans. Varför inte ha sex startgrupper i åldern 5-6 år - PUNKT. Det är ju ingen skillnad mellan könen, i alla fall inte i den här åldern, som dessutom umgås mer utifrån årsgångar än kön (åtminstone på vår förskola). Och om ambitionen är att  - baserat på antagandet om att det FINNS en skillnad - hålla ihop startgrupperna, misslyckas man kopiöst även i nuläget: några springer långsamt, några snabbt, några med sina föräldrar, andra själva..... Startgrupperna mixas iallafall inne på Stadion och då är det mer sympatiskt att hålla sig till ålder, inte kön. Eller....?

Finaste söndagstjejerna

Finaste söndagstjejerna på besök - till stor överraskning för en av dem som nästan gick i spinn av glädjefnatt!

Simskola å en massa vattenlek

Dottern flöt i hela fem sekunder på rygg, alldeles på egen hand! Mycket imponerande. Sen blev det bus och lek för hela slanten.

Cykeltur till Vinterviken

Årets andra cykeltur blev en - med dotterns mått mätt - en ganska lång tur. Tillsammans med finaste grannarna tog vi oss till Vinterviken för att äta lunch. Lite knorrande och knirrande blev det från dotterns sida, men hon sporrades både av att se ett år äldre M cykla på och hans ivriga - å ursöta - peppande och hejarop. Och efter lite fotboll och löpträning på gräsmattan utanför gick det avsevärt bättre att cykla hem. Sen blev det ännu mer fotboll i parken här hemma, gemensam middag och en massa bus/hopp i killarnas säng. Behöver jag säga att ungen sen somnade på två och halv sekund...?

Simskolelektion nr 5

Tjej eller kille spelar ingen roll

Trots den sena fredagskvällen (morfar hade pensionsfest där dottern och jag var två av de ca 150 gästerna som kom och gick under dagen) hade vi svårt att sova på lördagsmorgonen: Det var ju dax för konsert med Bolibompasara! Och ett par minuter efter kl. 12 satt två småtjejer (och två lite större) på tredje raden som fullkomligt gick i spinn när Sara Edwardsson kom ut på scenen: jag tror på riktigt att dottern inte andades på flera minuter! Och lyckan över att få en signerad affisch efter konserten ska vi inte prata om!

.

Även om jag inte var fullt lika "star-struck" som dottern var jag ändå full av beundran. Fullt ös, mycket humor - och bra budskap fullt med schyssta värderingar. Min favorit är "Tjej eller kille" som förvisso inte spelades på konserten, men finns på skivan (som vi givetvis inhandlade förra veckan): "Tjej eller kille spelar ingen roll, alla kan dansa och spela boll, tjej eller kille spelar ingen roll, tjejer kan också lira rock n'roll". (Gillar även "SuperSura SunkSara"s låt från julkalendern 2010: "...så kör på, skrik hallå, du är bäst när du är dig själv. Om du får skäll så skäll tillbaks, skit i att va' till lags").

.

Får mig att tänka på den mamma jag träffade vid "dagishämtningen" för någon vecka sedan. Dottern och jag hade sällskap ut med en liten kompis och hennes mamma. Dottern i svarta byxor, grön jacka, blå vantar och cerise mössa, kompisen i svart jacka, mörkgrå byxor och grön mössa. Den mötande mamman hälsade och utbrast sedan högt och ljudligt: "...alltså, hur gör Ni för att få på Era barn pojkfärger? Jag kan inte få min tjej att ha några killfärger alls!".

.

Min första tanke var "tja, att sluta kalla vissa färger för pojkfärger är väl en bra början", men när jag sedan såg min dotterns förvirrade - och kanske lite sårade min - blev jag rätt irriterad också. Vilken rätt hade den här mamman att - kanske från och med nu - föra över sitt problem på oss och göra det svårare för oss att få på våra ungar andra färger än rosa? När vi - högst medvetet - inte lägger könsaspekter på färger och aktivt pratar om att både tjejer och killar få ha precis vad de vill ("..skit i att va' till lags")?

.

En ganska ensam söndag

På söndagsförmiddagen undrade dotterns bästa S om hon inte ville komma dit och leka. Så vid elvasnåret körde jag henne dit (där vi möttes av S som undrade "varför det tog så lång tid") och fick ytterligare några ensamma timmar på gymmet och framför jobbdatorn. Grymt!

Efter att ha mött dem efter dansskolan blev det mysfika på cafét på hörnet, sen pyssel, spel och middag. En supersöndag!

Skor

Alla ungens skor har blivit för små på en och samma gång, skor som var alldeles lagom bara för några veckor sedan när vi var på semester. Hur är det möjligt...?

Förutom att det är omständigt att fixa dansskor, gummistövlar, gympaskor och andra skor, blir det så klart dyrt när utgifterna kommer i en klump. Kan inte låta bli att längta tillbaka till tiden då mannen jobbade för ett av de större sportsmärkena och hade en grym personalrabatt. Those were the days!

Annars var det väl mest ett bevis på ungen nu inte längre är min lilla bebis: Nu finns hennes storlek inte längre bland "barnhyllorna" utan på "junioravdelningen" - å juniorstorlekarna sträcker sig hela vägen till min storlek. Galet! Hur gick det till, liksom....?

kl. 18:50 - Middag & Mellomys hos grannarna

... men först ett - i schlagersammanhang klassiskt - klädbyte: för Ni trodde väl inte att ungen tänkte gå på middag och kolla in Melodifestivalen i jeans heller...?!? Men så fort det var avklarat blev det burgare å pompa till barnen å en fantastisk texmexchili och gott vin till de vuxna.

kl. 17:30 - Simskola

Efter någon ledsen timme och lite film var det dax att åka tillbaka till simhallen. Dottern gjorde verkliga framsteg (t.om. jämfört med tidigare i morse då ungen tvärvägrade att "koka kaffe" och ens försöka flyta på rygg med mitt stöd för att hon "faktiskt inte kunde, mamma, å då behöver man faktiskt inte ens försöka") å jag var grymt imponerad över tränaren, hans sätt att vara med tjejerna och hans pedagogik. Privatlärare is da shit!

Trötta barn - å en ännu tröttare pappa

Förskolan var stängd så mannen tog dottern och en kompis först till Klätterverket, sedan till Andys lekland. Sen blev det lek, bus och pannkaksmiddag till jag - å kompisens pappa - kom hem vid 19-tiden då två tjejer å en pappa kollapsade fortare än fort.

Kl. 00:07 - "Lights Out"

Tur att det bara var några få metrar hem.

Klockan 20.18 - Andra chansen

Efter en två timmars middagslur (!) för familjen och första simlektionen för dottern (från och med nu har hon och kompisen M privatlektioner med en lärare varje lördag), blev det hämtmat, vin och Melodifestival hos familjen E där småtjejerna enades om att Timoteij (högoddsare - not!) och Youngblood var bäst. De vuxna höll enhälligt på Dynazty (riktig nostalgitripp). Trist att ingen av oss fick rätt. Eller så kanske det var bäst så. För husfridens skull.

Kl. 12.20 - Lördagslunch på O'Learys

Till vår stora förvåning har ju dottern blivit ett fan av fotboll på TV (varken mannen eller jag är överdrivet intresserade, vi kollar när det är landskamp typ). Så att äta lunch på O'Learys är en dröm - inte minst eftersom man får popcorn tillförrätt och småtroll får ett litet pysselpaket. Idag (tror vi åtminstone) att det var spanska ligan (?). Valencia och något annat lag.

Pappa: - Vilka hejar Du på då, de röda eller de vita?
Dottern: - Ehmm.... De gula.
Pappa: - Men det är ju bara en gul och det är han som bestämmer och ser till så att ingen fuskar, han spelar inte.
Dottern: - Jaha.... (tänker en stund) Vilka är flest då?
Pappa: - Hur menar du?
Dottern: - Är det fler röda?
Pappa: - Näe, de är precis lika många som de vita. De är tio stycken av varje. Å så en som står i mål, men han har en annan färg på tröjan.
Dottern tänker en stund: - Då hejar jag på båda. Lika mycket.

Klockan 09.45: Årets första cykeltur

Tidig (trots den sena fredagskvällen) och solig lördagsmorgon i mars: perfekt för årets första cykeltur. Lite osäkert och vingligt i början så klart - det var ju trots allt länge sen å ganska nyligen som Lilla Skrutt lärde sig - men sen bar det iväg, ackompanjerat av ett "Jiiiihuueeee"!

Maria Nilsson Thorne

I julas letade jag med ljus och lykta efter - slutsålda - Augustpristagaren Maria Nilsson Thornes bok "Petras prick" till dottern. Lyckades till slut - och blev alldeles lycklig: vilken underbar, underbar bok! Å nyligen hittade jag en liten "Pixie" om vad "pricken" haft för sig när han inte var hos Petra. Lika fin den!

Men innan jag fick tag i den blev jag rekommenderad en annan bok: "Konstiga djur" av Lotta Olsson med Maria Nilsson Thornes illustrationer. Visserligen för lite större barn, men killen på Akademibokhandeln berättade att han läste den högt för sin 4-åring. Så till semestern nyligen köpte vi den till dottern. alldeles underbar, den oxå! Jag och dottern skrattade nog lika mycket fast på olika ställen. Den kommer vi läsa många gånger!

söndagsmys

Efter gårdagens Melloparty var det städning som gällde för lillgrynet: Vi hade strössel och kokos och chokladsås och popcorn överallt - inklusive i sängen! Som för vilken annan partypingla som helst, alltså! Sen blev det en solig promenad och lunch med "Gudmor & Pysen" innan dansskola, bullbak, träning och allmänt familjemys. På sämre sätt kan man spendera en solig söndag!

Melloparty!

För vår familj är de närmaste lördagskvällarna vikta åt Melodifestivalen. Vad än maken säger och hur mycket han än spyr galla över hela grejen (mest för sakens skull), sitter han där med oss andra. Och visst, en del beror nog på dottern. För det ÄR fantastiskt roligt att se henne se programmet. Särskilt den här lördagen, när favoriterna Timoteij deltog. Har nog sällan hört vrålet - eller den koncentrerade tystnaden när låten framfördes heller, för den delen - när hon och hennes kompis M i finklader viftade med ballonger och skrek framför TV:n (fast Ulrik Munther fick sin släng av sleven, det ska erkännas). Vi vuxna njöt mer av god mat och gott vin än musiken, men jag är rätt nöjd med att jag redan vid första genomlyssningen prickade rätt när det gällde vilka som skulle gå direkt till Globen och vilka som skulle gå till andra chansen. Jo jo. Man har väl varit med förr....!

Sol, snö och snowracing - åsså en massa kompisar, så klart

"Lite hosta har väl ingen unge dött av" - än mindre stannat hemma från dagis för. Särskilt inte vår, som har någon form av barnastma (som oftast bara visar sig vid väderomslag - luftfuktigheten - och som hon inte lider ett dugg av) och alltså hostar rätt ofta utan att vara sjuk. Men när hon dessutom har en antydan till takdropp (alltså långt ifrån någon riktig "elva") och båda föräldrarna har en galet fulltecknad vecka framför sig, utbryter viss panik: "vem av oss ska vabba om det skulle visa sig bli nödvändigt...?".

Precis det hände i måndags. Å eftersom "sten, sax, påse" inte kändes som något bra alternativ, blev det ett samtal till farmor. Kunde hon möjligtvis....? Och tack å lov kunde hon det. Hon och faster och kusinerna. Så i måndagskväll kördes hon söderut och under veckan som gick fick hon gosa med dem alla. För egen del har det inte blivit så mycket gos. Bara jobb, faktiskt. Å hur trist det än låter har det varit fantastiskt skönt. Att kunna koncentrera sig på jobbet utan att ta hänsyn till vare sig dagishämtningar eller middagsbestyr. Särskilt i det här läget, med en "deadline" för ögonen. Jag har jobbat tills jag KÄNT mig färdig. Kört ett träningspass och sedan jobbat ett par timmar till. Vardagslyx för småbarnsföräldrar!

Men det är klart att jag saknat henne. Så det har varit extra mysigt att få hänga hon och jag hela helgen medan mannen jobbat. I fredags var han visserligen hemma efter att ha hämtat dottern. Då hade vi en liten dagiskompis här på fredagsmys (tacos och glass och popcorn och film). Men sen har vi varit solo, hon och jag. Eller ja... Under våra timmar i pulkabacken träffade vi flera av hennes kompisar. Och vi åt lunch och middag med mina finaste, hon har lekte hos grannarna som sedan kommit över på ett glas vin. Och idag träffade vi andra kompisar i pulkabacken och hon har varit på 5-årskalas. Men i alla fall. Mysigt har det varit.

Ps. Tack alla Ni för hjälpen med Lillskrutt under veckan - jag är SÅ tacksam!

Dotterns senaste pysselalster

Dotterns pysselperiod fortsätter. Förutom att hon scrappar (jodå, av Gudfar fick hon ett Scrapset i julklapp, så nu stämplas och stansas det för fullt) gjorde hon ett alldeles egenhändigt födelsedagskort nyligen. Dessutom fortsätter hennes förkärlek för att klippa och måla på toarullar. Och häromdagen såg en ny design dagens ljus: Blommor i vas. Påhittigt, eller hur...?