Jag längtar till och bort

Hur skönt vi än hade det på semestern alldeles nyss och hur utvilad jag än kände mig när jag kom hem, gick det skrämmande fort att komma in i vardagligheterna igen. Å knappt har jag kommit hem förrän jag längtar bort igen och sysselsätter mig med att planera nästa resa. Åtminstone i drömmarnas värld. Fast helgtidningens resebilaga visar att det inte behöver kosta skjortan med en minisemester, en myshelg nånstans i Europa. Till rätt (?) plats och vid rätt tidpunkt kan man få flyg och två nätter på hotell till Barcelona för 2665 kr. Eller till Rom för 2970 kr. Eller till London för 2200 kr. Eller Berlin. Eller Paris. Eller...... Nån som vill följa med....?

Är nu tillbaka på kall svensk mark efter en vecka i solen på Kanarieöarna. Kan inte säga att jag precis längtat.... Vädret har varit okej, som en vanlig svensk sommar ungefär. Lite moln, lite blåst och ganska mycket sol utan att vara riktigt, riktigt varmt annat än i korta stunder. Men det var vi inställda på och det gjorde inget. Bara att få tanka "ljusbatterierna", få sol på nosen och slippa mössor, vantar och vinterkängor var underbart.

Vi har sovit, ätit, läst, tränat och vilat. Och med "all inclusive" har vi knappt behövt fatta ett enda beslut på hela veckan. Dottern har levt livet på Bamseklubben och minidiscot, träffat nya vänner och bara varit lyckligt över att kunna ta "flipfloppisarna" till poolen.

Och även om jag inte precis varit stormförtjust i just det här stället (nivån på "all inclusive"-charter kan ju som bekant variera rätt ordentligt) slogs jag - som alltid när jag reser med familjen - av hur fantastiskt det är att få uppleva saker nya saker och nya platser tillsammans. Att det är upplevelser vi borde samla på oss i livet, inte prylarna.

Under resan talade vi en del om drömmar, mannen och jag. Om vad vi drömmer om (men också om vad en dröm egenligen är: Önskningar eller målsättningar som ska uppfyllas? Planer som gick i stöpet? Eller är drömmar något som per definition SKA vara ouppnåeliga och orealistiska?), både för oss som familj och för oss själva. Och med risk för att låta som Mads Mikkelsen (Ni vet, dagarna Du minns, dagarna som passerar, dagarna hit och dagarna dit....) i den där reklamen är det ju faktiskt upplevelserna vi minns när vi ritar vår livskurva som den hittills sett ut. Ingen av oss skulle ju - väl? - markerna inköpen av prylar, hur eftertraktade de än är eller var, som livets höjdpunkter? Ofta är våra upplevelser förknippade med resor (stora och små, yttre och inre), människor, möten, smak och doft.

Så vad det nu än är, en dröm, en plan eller ett mål, så vill jag - vi - nu försöka prioritera allt detta före sakerna, prylarna och grejerna. Nödvändiga prylar, ja visst. Men "glädjeprylarna" får hädanefter stå tillbaka för resor till platser jag aldrig tidigare sett eller upplevt - vare sig det handlar om ta tunnelbanan till ett nytt café i någon förort jag aldrig tidigare besökt eller om att få rida elefant tillsammans med dottern i Thailand.

Oh la la, Paris!

Vilken helg vi haft i ett vårvackert (läs: sommarvarmt) Paris! I fyra dagar har vi i princip bara promenerat, ätit, druckit och umgåtts med goda vänner. Ja, jag och dottern alltså. För mannen sprang ju Paris Marathon på söndagsförmiddagen. Men det hindrade vare sig honom eller oss från att verkligen njuta av staden som vi såg för första gången. Vi har knappt shoppat en pryl (ja, ett par billiga skor till mig och två tröjor till dottern), nöjt oss med att se de historiska sevärdheterna från utsidan (bortsett från Triumfbågen som vi faktiskt var uppe i) och lagt pengarna på att njuta av atmosfären på uteserveringar, restauranger, matmarknader och på någon av våra vänners tre (!!) fantastiska balkonger med utsikt över hela staden. Och trots att "storstadssemestrar" inte är idealiska för snart 4-åriga småtjejer har det gått hur bra som helst. Dottern förälskade sig i både Triumfbågen och Eiffeltornet och var nöjd så länge hon kunde skymta dem (att vi hade vagnen med oss och att hon hade vännernas snart 5-årige son att leka med på kvällarna gjorde oxå sitt till). Staden fick till och med Maratonmannen att strunta i "den perfekta uppladdningen" - dagen innan loppet promenerade vi nog 5-6 timmar, på kvällen tackade vi ja till erbjudandet om barnvakt, käkade en tre-rätters med vin och var inte i säng förrän midnatt trots att starten gick strax innan nio på söndagsmorgonen - och vara nöjd trots att loppet tog längre tid att springa än han hade hoppats.

Ett kort besök hos solen & värmen

Så var vi hemma igen efter vår träningsresa i solen på Algarvekusten i Portugal. Det har varit hur härligt som helst: sol på nosen, trevliga människor, god mat - och faktiskt rätt mycket träning för min del oxå, tro't eller ej. Efter nästan fyra veckor gav min hosta - mirakulöst - med sig samma dag vi åkte, dottern och jag (mannen åkte ju som bekant en vecka tidigare). Och trots att mannen jobbade mycket och att "dotter-logistiken" skulle lösas hann jag med åtta träningspass och två massage/akupunkturbehandlingar. Förutom löpning blev det yoga, stavgång och core i fantastiskt väder och underbar miljö. Och i samband med fredagens klassiska "Bergspass" sprang jag mitt livs första mil! Ta-dah!! Även om det tog fasligt lång tid är jag sjukt nöjd med mig själv - särskilt eftersom jag tog två (av fyra) "delmål" i en smäll: jag orkade springa i en hel timme och jag orkade springa en hel mil. Kvar är alltså att någon gång springa milen under en timme och att någon gång ta mig igenom en halvmara. Men det kommer. För efter den här veckan känner jag mig oerhört inspirerad och taggad!

Ps. Vill du se fler bilder? Kolla in min FB-sida!

Rivstart? Bara förnamnet....

Igår noterade jag att min jobbtelefon betedde sig märkligt: "SIM-kort inaktivt" stod det på displayen. Inte värre än att en omstart av luren löste problemet, så jag tänkte inte mer på det. Förrän i morse. När jag i godan ro gjorde mig i ordning för att ta bussen från Slussen kl. 08:18 och därefter båttaxi från Stavsnäs kl. 9.05 för att hålla en presentation på Seglarhotellet i Sandhamn kl. 10.30. Helt lugnt.
.
Klockan 07.30 krävde jobbluren en ny omstart och tre SMS ramlade in - med nya direktiv: På grund av kylan (längre restid för båten) skulle jag behöva ta en tidigare båt och därmed buss 434 som gick från Slussen - KLOCKAN 07:48!!!! Å där stod jag i underkläderna..... Full panik!
.
Medan jag slängde på mig några oplanerade klädesplagg och rafsade ner linser och smink i väskan ringde mannen taxi. Och inte vilken taxi som helst, utan världens bästa taxi! För han tog min stress på fullaste allvar och såg djupt bekymrad ut när jag sa att jag skulle betala med kort: Han kom nämligen direkt från verkstaden där han fått en ny kortläsare (den gamla funkade inte) och hade inte hunnit installera den ännu. Men så sa den fantastiska mannen att "funkar det inte får Du åka gratis, spring bara så fort vi kommer fram"! Jag svarade med att skriva upp numret på bilen och på hans förarlegitimation och höll som bäst på att ge honom mitt visitkort och bedyra att jag i så fall skulle betala senare, när han kom på en annan ide´. Halvvägs till Slussen stängde han av taxametern (!!!) och började installera kortläsaren. Så när vi väl var framme var allt betalt och klart, bara för mig att lägga benen på ryggen och springa. Vilken fantastisk service, va'?!




Ps. Och jo, jag hann! Kom fram precis när chauförren drog igen dörren. Arton minuter från badrum till buss - det måste ta mej tusan vara rekord. Och den lilla taxibåten tog sig till slut fram bland ismassorna - även om det stundtals såg väldigt mörkt ut. Så - jag har alltså rest två och en halv timme ut i en vintrig skärgård, hållit en presentation i 45 minuter, ätit lunch och sedan åkt tillbaka två och en halv timme. Visserligen i hjärtevackert vinterlandskap, men ändå. A day well spent....

Vilken helg det blev!

Så blev det äntligen av: tjejresan som vi talat om i en hel liten evighet. Åtta fantastiska 40-åringar som känt varandra längre än vi egentligen vill minnas och som följts åt på livets stig, drog till Sicilien i fredags och kom hem i måndags efter en alldeles underbar helg fylld av god mat, god dryck (det mesta i allafall...), shopping, sightseeing, sol & bad. Under lördagen var det storstadsliv i Palermo som gällde - med kaffe, vin eller öl-paus varje timme, restaurangbesök och goda (?) drinkar på baren intill - på söndagen blev det strandliv i Céfalú (ca 7 mil från Palermo) med sol, bad, pizzaslice och några iskalla öl, och på måndagen åt och drack vi gott på ännu en ort, Trápani där vi hängde tills planet gick kl. 20. Kort sagt gjorde vi allt det som var målet med vår resa (möjligen med undantag för att vårt besök i Palermo sammanföll med Påvens dito, dvs. halva stan spärrades av under söndagen, och att vi inte shoppade så mycket som vi ville på grund av Ryan Air): solsken, värme, goda vänner och många asgarv är ju sånt som laddar batterier och förlänger liv. Tack kära vänner för att Ni finns: när - och var - bär det av nästa gång....?

äntligen på väg

Efter ändrade planer och uppskjuten avresa är det nu ÄNTLIGEN semester på riktigt.... Och vilken perfekt start på fyra veckors ledighet det blev. En löprunda igår morse, arbete fram till lunch (vilket i praktiken innebar att jag hann koppla om telefon och e-post och vattna blommorna...) och sen checkade mannen och jag in på Grand Hotells nya SPA-anläggning. Helt klart en av de snyggaste och lyxigaste SPA:n jag varit på. Så snyggt, så rätt - å sååå skönt! Snacka om att komma in i "semester-mood" på ett kick! Vi njöt i fulla drag. Fick behandling, badade, bastade, käkade - och sov middag!! Vi blev kvar hela eftermiddagen. Sen blev det strövtåg till Akademibokhandeln där vi långfikade och bläddrade i böcker och tidningar (min favvissysselsättning!). Sen mötte vi raraste L&S, käkade middag, tog en minikrogrunda på stan och mötte Bror:en innan vi kröp till kojs vid halv två-tiden. Och imorse blev det härlig långfrukost med paret som övernattade innan vi satte oss i bilen. Efter en mellanlandning för att hämta dottern som varit hos farmor en vecka (och byta halva besättningen) var vi framme vid halv åtta-rycket ("köra-själv-hela-vägen-premiär" för mig. Ta-dah!) där huset var tänt och Mor, Bror och Svägerska hade maten klar. Vad gjorde det då att det regnade på tvären och vi var dyngsura innan vi ens fått in hälften av packningen? Nu är jag officiellt "out of office"!!

Hemmaångest

Efter en långhelg på landet tillsammans med familjen i nästan tropisk värme är jag tebax i stan igen. Ensam. Å ska jobba imorgon. Åsså är det två veckor kvar till semestern. Efter fyra dagar av sol, bad, strandliv, fika med vänner, födelsedagskalas, middagar med vänner, grillningar på stranden, tivoli, fiskspaning, kvällsdopp och allmänt mys kunde kontrasten inte vara större....

Inget dåligt väder, bara dåliga kläder....?

Okej, jag instämmer oftast i "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" (även om vädret så klart kan passa bättre eller sämre in i de planer som smids), men nu är jag benägen att kasta uttrycket dit pepparn växer: ska det aldrig bli någon sommar!?! Cykelturerna till jobbet på morgnarna ger mig nästan frostskador och på hemvägen tar motvinden på Västerbron musten ur mig - både på upp- och nervägen! Inte undra på att jag på allvar funderade över vilka möjligheter - några moraliskt tvivelaktiga - som fanns att stanna kvar på Öland i helgen (jo då, vi var där - fastän det "bara" var en vanlig helg. Dottern och jag flög till Kalmar i fredags eftermiddag där mannen mötte efter ett par dagars Smålandsjobb). För igår var det faktiskt sommarvärme på ön och vi åt söndagsbrunch på Böda Sands nya strandrestaurang "Med havet intill" med värmande sol i ansiktet. Ett par meter bort solbadade en hel hoper tappra turister (japp, några badade oxå). Lusten att vid 15-tiden sätta sig i bilen på väg mot storstan var verkligen lika med noll. Och i morse vaknade vi till en gråmulen himmel med regnet hängandes i luften. Kontrasten kunde inte ha varit större! Nåväl, vad gör väl lite regn och kyla när man ändå jobbar? Håller tummarna för vackert midsommarväder (så att vi både kan måla huset och duka långbord ute) och att regnet håller sig borta på söndag. För med regn blir det innekalas istället för planerad picknick - en riktig utmaning för kalasovana småbarnsföräldrar...
..

Underbar semester

Vilken underbar semestervecka vi haft i solen! Tänk, jag som aldrig riktigt fattat tjusningen med charter till stora all-inclusive anläggningar där man aldrig sätter foten utanför hotellområdet och aldrig riktigt får uppleva landet, är nu omvänd. Numera sjunger jag all-inclusive och barnklubbarnas lov så fort jag kommer åt. För även om just vår unge var för liten för Bamseklubben (åldersgräns 3 år, basta!) så innebar klubben att det var fullt med ungar på hotellet, huvudrestaurangen rymde två barnvagnar i bredd mellan borden, glass, snacks, mat och dricka fanns närhelst suget satte in, familjepoolen var byggd som en långgrund strand (dvs. E knatade i och ur på egen hand) dottern hittade kompisar överallt och med barnvan personal - och barntåliga medresenärer - hade vi inte behövt svettas alltför mycket om E skulle ha fått ett trots- eller trötthetsutbrott.

.....Fast egentligen handlar det väl om tidpunkter i livet och vilken typ av semester man för tillfället är i behov av. För vår del var vilan målet. Läsa, sova, lapa sol, äta gått och göra lite insättningar på familjekontot. Och det är precis vad vi gjort. Fantastiskt. Sen var det tillbaka i bistra verkligheten igen: Nytt jobb, jobbresor och dagislogistik. Och kylan. Nu hade vi i och för sig ovanlig tur med värmegraden under semestern - på samma sätt som Stockholmsvintern varit ovanligt kall - men temperaturskillnaden mellan denna och förra veckan här varit nära nog femtiograder..... Förklara det för en treåring som vill gå till dagis i badbyxor och flipflopsandaler!

Att välja sina fighter

Att ha barn innebär att tvingas välja sina fighter. Särskilt i trotsåldern (tro mig....). Vi är ju alla expert på barnuppfostran så länge vi inga har. Men så fort de är här försvinner alla principer och föreställningar fortare än vi hinner säga: "nej, Du får inte...". Ta Mannen, till exempel. Han som avskyr när det ställs villkor och alltid bestämt hävdat att han minsann aldrig kommer att hota eller muta sina barn... jojo!

För att det hela inte ska gå alldeles överstyr och dottern ska bli en illbatting på riktigt, har vi insett att det handlar om att välja våra fighter. Att komma överens om några saker som inte är förhandlingsbara. No matter what. Saker som känns viktiga för oss och som vi vill att dottern ska få med sig i livet för att kunna göra egna val, bilda sig en egen uppfattning. Stå på egna ben.

Några av våra käpphästar är basala. Som att vi vill att hon ska känna sig förvissad om att hon är älskad för den hon är, inte för det hon gör. Att hon ska ha ett nät av vuxna runt sig utanför familjen. Att inte ta saker för givna och visa uppskattning. Andra är mer vardagsnära. Goda matvanor, är en sån sak. Att ge henne rutiner. Bra och nyttig mat på regelbundna tider. Gemensamma måltider med möjlighet till samvaro och samtal i slutet av dagen. Nyfikenhet inför det som serveras och respekt för den som lagat. En annan käpphäst är rörelseglädjen. Att hitta njutning i att använda kroppen, både i det vardagliga (promenad istället för vagn, cykel istälet för bil osv) och i specifika aktiviteter (lek och idrott). Att inte bli för bekväm.

Dessutom vill jag visa henne världen. Både den stora och den lilla. Visa henne att det finns andra sätt att leva och vara. Skapa förståelse för andra. Det finns så mycket platser att se, saker att upptäcka, människor att träffa.... För det behövs ju inga långa resor eller stora budgetar. Det handlar ju om närvaro, glädje och nyfikenhet i vardagen. Men visst är det extra roligt att ha möjlighet att få visa henne den stora världen oxå. Att få henne att upptäcka glädjen i att resa till nya platser. Att flyga, mötas av värme när vardagen är vit och isande kall. Känna nya dofter och smaker, göra nya bekantskaper i hav och på land. Så det är med extra stort pirr i magen jag ser fram emot vår första riktiga resa tillsammans. Det blir ju som om även jag får uppleva allt för första gången igen.

Dagen efter min sista dag på jobbet bär det av: en vecka med en trave böcker i en stol bredvid en uppvärmd pool. Fyra dagar efter hemkomst blir min första dag på nya stället. Perfekt tajming, alltså!

Julhelg?

Långhelgen (ons-mån) blev ett enda virrvarr av Halloween, Allhelgona och jul. För att inte tala att vårt logistiska sinne sattes rejält på prov.

Det började redan i tisdags. Fina svägerskan och mellankusinen i familjen ville så gärna rå om om E at- sånt värmer verkligen hjärtat - och bad om att få ta med henne till Busfabriken. S så i tisdags tog fina S tåget, hämtade dottern på dagis och tog tåget tillbaka igen. En oväntad barnfri tisdagskväll som spenderades på Ljunggrens över god sushi, ritningar och måttstockar innan vi packade, gjorde tester och planerade morgondagen.

På onsdagen höll jag först en föreläsning i över tre timmar. Därpå hade jag ett lika långt möte som krävde närvaro och skärpa. Sen var både rösten och jag slut. Tack å lov för mannen som - med hjälp av snällaste J - både hämtat släpkärra, tömt källarförrådet och monterat ner vår säng. Så det var bara att hoppa ur kostymen, i jeansen och sätta sig i bilen. Hos rara svägerskan var fikat uppdukat och svågern redo att fylla kärran med ytterligare saker från deras vind. Jo jo, sakletare som jag får sprida ut gracerna lite.... Efter en liknande räd i svärföräldrarnas källare var vi äntligen på väg.

Väl där hjälpte mannen grannarna med deras husbyggen i två dagar medan jag kånkade runt möbler (att pilla en matta under tunga saker och sedan dra är numera en välutvecklad metod....). Medan väggar, tak och golv torkade i lilla rummet åkte vi fem mil söderut för att lämna kärran innan vi målade ytterligare lager, röjde tomten och eldade sly. Vi fick t.om. upp lite golvlister, fönstersmygar och dörrkarmar. Inte illa. På vägen hem gjorde mannen ett par kundbesök och en halvtimme innan Ikea i Kungens kurva stängde låg vi på sängavdelningen och provade och provade..... Mannen lyckades med konststycket att få upp dem på taket och här hemma fick vi hjälp att lyfta av och in dem av finaste AoR - som fnissade gott åt vår optimistiska tidsplanering.

Tro nu förallandel att vi inte hunnit vila, för det har vi. Vi var på julmarknad i två dagar, fikade med hela barndomsgänget, träffade grannar, promenerade, karvade en Halloweenpumpa, läste och mös i soffan. På väg hem åt vi lunch på Hamnkrogen i Kalmar som har en så fin o bra lunchbuffé (tre rätter plus sallad och efterrätt framdukade på vita linnedukar) och fantastiskt omtänksam personal att jag inte ens orkade påpeka att vi betalade 40 spänn för mycket. Dessutom stannade vi hos svärmor och fick fika på vägen hem - och en chans att gosa med dotterns senaste kusintillskott, ljuvligaste J. Kort sagt: Jag som aldrig varit på landet så här sent på hösten blev helt frälst: - Jag ser helt klart en ny tradition i antågande!

Skördefest

I lördags sprang mannen och vännerna D o S Lidingöloppet i strålande solsken - och som solar sken de när de gick i mål oxå, förvånansvärt fräscha (annat var det för ett par år sedan då de alla utbrast "aldrig mer" när de kom i mål). Även hejarklacken (jag, M och småtjejerna S o E) trivdes i solen där vi njöt av medhavd fikakorg (som bl.a. innehöll hallon- och chokladmuffins från brunchen häromsistens: utan frosting gick de alldeles utmärkt att frysa in) medan vi väntade. Och på upploppet hejade vi på alla med friskt humör: Men lite skämdes jag allt när dottern pekade ut en stackare med kramp och med hög röst och på långt håll hojtade "han går, han GÅÅR". Försökte förklara för henne att han sprungit långt och var trött, men på det örat ville hon inte höra. Fast det klart, sen kompenserade hon med att hojta "Bra jobbat" till alla som ville höra på...
.

Efter att ha packat in de trötta löparna i bilen körde vi - förvånansvärt lätt - över bron och hem där vi kastade in "vår trötte löpare" i duschen medan vi packade bilen: 40 minuter senare rullade vi söderut mot landet och den årliga skördefesten (effektiva är bara förnamnet!). I strålande solsken har vi promenerat, fikat, ätit gott och plockat björnbär - och i tre dagar bara njutit av lugnet som infaller efter att turisterna lämnat ön. På vägen hem igår passade mannen på att jobba medan dottern och jag gjorde ärenden. Hem kom vi igår kväll, så idag har det onekligen känts som måndag. Måndag idag och fredag imorgon - helt klart en arbetsvecka i min smak!

.

Solig och underbar påskhelg

Vilken underbar påskhelg vi haft: Soligt väder, gott att äta och dricka och trevligt sällskap. Tack kära för att vi fick rå om Er ett par dagar - och för all hjälp, förstås. Ovärderligt!

En helg i Gesunda

Kanske inte Fjällnäs precis, men alldeles alldeles underbart i allafall: Skidåkning tillsammans med trevligt sällskap i strålande sol.
Det blir inte mycket bättre än så....

PS. Tack söta rara för att vi fick följa med!

To die for

Just nu längtar jag efter att få äta frukost i flera timmar. Läsa tidningen. Lyssna på mysig musik och se ut över vackra vyer. Promenera. Njuta av lugnet och naturen. Få ett avbrott i vardagen.... Läste nyligen om Sveriges äldsta fjällhotell som enligt uppgift ska finnas med på New York Times lista över 44 resmål man inte får missa (Fjällnäs ligger på sjätte plats). Och det låter helt fantastiskt underbart!

Ps. Insåg just att jag bara varit på 4 av NYT:s 44 platser - 5 om jag får räkna Stockholm. Trist å ena sidan, å andra sidan har jag alltså massor av upplevelser att se fram emot!

Norrköping

Häromveckan var tog sig "På spåret"-resan till Norrköping. Av de vackra bilderna insåg jag plötsligt att jag nog aldrig varit där på riktigt. Jag passerar. Är i ytterkanterna (kan man tala om "förorter" i Norrköping...?) eller handlar i något köpcentrum utanför stadskärnan. Min insikt bekräftades idag. Jag var bokad som föreläsare på en liten kursgård mitt i stan och fick sällskap av två kollegor (varav en Norrköpingsbo). Precis vid Strömmen och de gamla industrilandskapen. Vår uppdragsgivare bjöd på lunch på Laxholmen i Stadsmuseet och när vårt uppdrag var över strax före 14 tog vår lokale vän oss till butikerna i området (jag tyckte att han sa att området kallades Knäppinge...?). Ost, delikatesser, fiskrestaurang, barnprylar, inredning.... Alltså, jag är en sån "sucker" för den här typen av ställen. Visst, samma design och märken som hemma (typ Lexington, Bruka design och Saltå kvarn), men "presentation is everything"! Tyvärr blev det bara en snabbtur (skulle ju hem och hämta på dagis), men det gav mersmak. Måste helt klart komma tillbaka och botanisera på såväl museet som i butikerna.

Ps. Nej, Knäppingsborg heter det visst. Ett område som fått massor av kulturpriser och omtalats vida. Å så klart har de en hemsida oxå!

Rom-resan i siffror

04.00 - klockslaget då resan började.

160 - kilometer i timmen (och i rusningstrafik) körde min förbokade chaufför från flygplatsen till city

18 - grader varmt var det i Rom: så härligt att kunna ta en apéritif på en uteservering i bara tröja!

37 - deltagare runt stora konferensbordet

9 - på en tiogradig skala: Så roligt var det att få hänga med T på hennes "bakgård". Plötsligt gjorde det inte ett endaste dugg att jag var tvungen att resa ensam. Enda smolket i bägaren var att det bara var jobb, jobb, jobb som gällde.

2 - antal meningar som översattes på lika många minuter till engelska i mina lurar. Skrämmande dåligt för att vara "simultantolkat" - och med tanke på att varannan mening slutfördes var vi ett helt gäng delegater som var "lost in translation".

7 - koppar kaffe drack jag varje dag. Ungefär 6 koppar mer än jag brukar, men kaffet är ju så fantastiskt i Italien att jag bara inte kunde låta bli.

36 - antalet delegater som klev på bussen till restaurangen efter ett kort stopp vid colloseum: En var plötsligt försvunnen...!

13 - var klockan när jag kom på att jag borde ha checkat ut från hotellet, 3 timmar för sent. "Signorina", sa portiern med en trött och förbrående suck.....

431 - antalet incheckningsdiskar på Fiumicino. Bara några fler än Arlandas ca 90....

4 - antalet gånger jag fått "Safety on-board" föreskriften på 3 dagar....

00.25 - var klockan när jag äntligen fick lägga huvudet på kudden och snusa på dottern. Mmmmm.....

Toppendag

Även gråa å trista dagar kan bära med sig överraskningar och trevligheter. Till exempel i form av två par nya träningsskor från mannen (jo, jo - det lönar sig att spela på det dåliga samvetet....!). Bland annat ett par superfina spinningskor. Antar att gåvan förpliktigar oxå. Ja, att jag nu är tvungen att träna oxå, alltså - tro för all del inget annat....!!

Gjorde sedan en eftermiddagsutflykt till Norrtälje. Ja, M skulle förstås jobba, men E och jag såg fram emot att strosa runt i alla stans små mysiga butiker. Vilket vi oxå gjorde. Och hör å häpna, jag skaffade mig faktiskt ett par gummistövlar. Ett par Tretorn Sarek Millenium. Inte alls de jag tänkt mig (se tidigare inlägg), men tack vare M blidde de billiga. Milt sagt. Så come on, höstrusk! Nu har jag både regnställ och stövlar! Sen träffade vi M, L och I över en fika på Lemon Café där vi nersjunkna i vita soffor betraktade hagelstormen utanför fönstren. M som i mysigt!

Sen blidde det så klart en del shopping, precis som planerat. Först på Lantliv som drivs av L:s mamma. Därifrån fick en ljuslykta och en vacker kanna följa med hem (älskar vackra kannor, bli inte förvånade om jag en vacker dag har en hel samling!). Sen köpte vi ett skrytigt vinställ på Akeba innan vi tog oss till huvudmålet för vår utflykt: Collins ostbod. Shoppade en massa godsaker på M:s rekommendationer (han har ju ett förflutet i butiken) innan det bar hemåt igen.
I brevlådan låg ett nytt nummer av Damernas, E var ett charmtroll hela dagen och somnade snällt, så med ett gäng tända ljus får det vara hur trist väder det vill. Nu är det fredagsmys som gäller!