Simskola å en massa vattenlek

Dottern flöt i hela fem sekunder på rygg, alldeles på egen hand! Mycket imponerande. Sen blev det bus och lek för hela slanten.

Kompis på spontanbesök

Två tjejer som inte ville lämna varandra efter en hel dags lek, hade sällis från dagis, till affären, i affären... å deras envishet lönade sig: det slutade med att S hängde med oss hem för ytterligare lite lek och sedan middag. Med glass. Direkt ur paketet. Spontant infall som heter duga!

Cykeltur till Vinterviken

Årets andra cykeltur blev en - med dotterns mått mätt - en ganska lång tur. Tillsammans med finaste grannarna tog vi oss till Vinterviken för att äta lunch. Lite knorrande och knirrande blev det från dotterns sida, men hon sporrades både av att se ett år äldre M cykla på och hans ivriga - å ursöta - peppande och hejarop. Och efter lite fotboll och löpträning på gräsmattan utanför gick det avsevärt bättre att cykla hem. Sen blev det ännu mer fotboll i parken här hemma, gemensam middag och en massa bus/hopp i killarnas säng. Behöver jag säga att ungen sen somnade på två och halv sekund...?

Äntligen ägg

Eftersom mannen reste bort var det först på påskdagen det blev riktig påsk i vårt hus. Påskliljor, påskris och äggmålning. Och när mormor, moster och en hel drös kusiner anlände blev det både äggletande och presentutdelning (efterskottspresenter till kusinerna och en påskpresent till dottern från hennes faster och farbror). Sen blev det parklek, sagostund och film - åsså en hel massa godisätande. Precis som det ska vara, alltså!

Simskolelektion nr 5

Give Hope

Det här fina armbandet finns i en massa olika färger och säljs på Ur & Penn 59 kronor till förmån för Barncancerfonden. Dottern valde länge och väl mellan orange, grön och rosa, men fastnade till slut för det rosa (häpp!).

Slappna av....!

Jag låste ryggen igår. Eller, låste och låste. Inte vet jag. Förbenat ont har jag iallafall. Så till den milda grad att jag faktiskt inte kom upp från toaletten utan hjälp (jag vet: lite mer information än ni behövde ha...). Men med en PT/massageterapeut i huset finns ju inte bara ett handtag att få utan även möjlighet till behandling.

Om man vill, vill säga. För mannen är sadist. Och det gör skitont och jag kan knappt andas. Och medan jag ligger där och mannen sliter, tänjer, drar och tynger ner försöker jag påminna mig själv om att jag faktiskt har fått barn. Tänker att jag ska profylaxandas genom smärtan. Klarar jag bara det så kommer allt gå fint, intalar jag mig själv. Längre hinner jag knappt tänka. Får knapp luft, än mindre möjlighet att profylaxandas. Till sist - alltså efter en sisådär 15 sekunder - går det bara inte längre. "Aj, aj, aaaj!! Sluta! Det räcker! Det GÖR inget om jag inte kan gå på toaletten. Jag kan hålla mig...!". Men inge pardon ges. Så jag fortsätter uttrycka mitt lidande. Då hör jag dottern som med trött och lite uppfodrande röst säger: "Slappna av, mamma. Andas bara. Jag vill inte höra på ditt gnäll längre. Det är bara att slappna av, ju...."