Från att ha sprungit med nummerlapp för första gången i slutet av mars och mitt första riktiga lopp förra veckan går "lopputvecklingen" stadigt framåt. Ikväll sprang jag Vårruset med ett gäng tjejer på jobbet. Och faktum är att jag kom på mig själv med att säga att det "bara" var fem kilometer! Kaxigt värre, eller hur...? Och kanske hjälpte det, för det blev mina snabbaste fem någonsin. Så nu har jag fått mersmak. Nästa lopp blir Tjejmilen den 3 september. Två är vi hittills, blir vi fyra kan vi vinna en resa till New York. Nå'n som ska med?.
Ps. Om vi ska vara nogräknade var det inte riktigt fem kilometer utan 4850 meter, men å andra sidan tillämpades ingen individuell tidtagning: Mina knappt 32 minuter räknades från startskottet och med tanke på att vi längre bak i startfältet inte kunde springa de första hundra, hundrafemtio metrarna tänker jag faktiskt fortsätta säga att jag gjorde tiden på fem kilometer. Så det så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar