Efter träningsresan häromsistens anmälde jag mig till Milspåret som gick av stapeln igår. Varför jag tyckte att det var en bra idé vet jag inte. Nå'n slags hybris, kanske. Hur som helst. På väg från jobbet snappade en kollega upp att jag skulle ut till Djurgården, varpå hon utbrast: "Ska Du oxå tävla ikväll?". Öööh, "tävla"? Det ordet hade inte ens föresvävat mig. För mig handlade det om att genomföra. Målsättningen att klara milen på under 60 minuter gav jag nämligen upp nästan omedelbart: Orutinerad som jag är att springa både lopp och tillsammans med andra blev jag otroligt stressad och började i princip hyperventilera redan efter någon kilometer. Dessutom hade jag - dumt nog - inte tänkt på att ha lurar, vilket kanske hade gjort det lättare att hitta min andning och mitt tempo. Kort sagt, jag är rätt nöjd med mina dryga 1.05. Men nästa gång, då jäklar ska jag under den där förbenade timmen!Ps. Förresten får jag chans till revansch (?) redan nästa vecka: på tisdag springer jag Vårruset tillsammans med några jobbarkompisar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar