Märkliga resultat av viskningslekar

Kommer Ni ihåg viskningsleken man lekte som barn? När alla satt i en ring och genom viskningar skulle föra ett budskap framåt? Nästan aldrig kom budskapet fram oförvanskat. Så är det i det verkliga livet oxå. Men i det verkliga livet kan man ställa följdfrågor till budbäraren. Fast när budbäraren inte heller förstått blir det förstås knas. Det provocerar mig alltid. För även om budbäraren förväntas veta vad han eller hon talar om, har ju också varje mottagare ett ansvar för att fundera på om det som tas emot är rimligt, känns logiskt, för att kunna omsättas i praktik. Om inte måste man ju fråga. Eller....?