På sätt och vis förstår jag vad hon menar. I flera villaområden gapar lekplatserna tomma när det finns studsmattor, gungor, sandlådor och pooler i varje trädgård (särskilt på mindre orter). Det finns ingen naturlig mötesplats för barn, inget ställle att knyta nya kontakter. Istället krävs någon "förkontakt": vänner bjuds hem på lekdate, barn som redan känner varandra hänger med hem eller så sker möten efter telefonsamtal och förutbestämda tider. För de barn som inga vänner har blir det inte lätt att få några heller. Utanförskapet förstärks många gånger om. Livet i villa kan vara minst lika isolerat som i en lägenhet i storstan.
Min svägerska från ett villaområde på landet sa en gång att hon tyckte lekplatserna i storstan är fantastiska eftersom föräldrarna är mer aktiva och delaktiga i barnens lek och sociala spel. Tvingas vara med, jämfört med hur barnen på landet tidigt släpps ut i trädgården på egen hand medan föräldrarna pysslar med annat. En enorm frihet, så klart. Men samtidigt som stadens lekplatser är små och kräver föräldrarnas ständiga insyn, är de socialt utvecklande för både små och stora på ett annat sätt än när leken sker med redan kända små vänner. Långt innan dottern började på dagis småpratades det med okända i lekparken över medtagna fikakorgar. Och jag har svårt att tro att någon i hus umgås mer med sina grannar än vi: på vårt våningsplan står dörrarna allt som oftast på vid gavel medan tre små springer fram och tillbaka mellan lägenheterna och leker kurragömma. Som grannar har vi sett varandras dammråttor och dåliga städovanor. Häromveckan rasade två små killar in i bara kalsonger resp blöja och en fredagskväll umgicks tre vuxna och ett grannbarn på golvet i vårt badrum!
Så - vad vill jag då säga med detta? Bara det att jag är övertygad om att det inte med lätthet går att avgöra om hus eller lya är bäst. Att det beror på omgivningen och vilken typ av unge man får. Och trygga och nöjda vuxna ger trygga och nöjda barn, i vilken bostadsform de än växer upp, det är jag övertygad om. Och att jag så klart är oerhört glad och tacksam för att jag inte behöver välja. Att mitt Hjärtegryn kan få båda världarna. Socialt storstadsliv halva året och egen frihet i egen trädgård med omnejd halva året. Lyxigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar