En vän på "Fejan" (Facebook, för Er som inte har rätta "tugget") fick nyligen ett utbrott över alla tråkiga status-uppdateringar på Fejan: - Bara sjukdomar, vardag och trista saker om sina barn (och nej, han var inte ett dugg bättre själv - för givetvis fick han utbrottet i sin statusrad på Fejan). Bah!! "Summan av kardemumman" var att han tyckte det var bättre då Fejan var nytt, då skrev folk minsann intressanta och roliga saker.
Till viss del har han kanske rätt. Handen på hjärtat är det ju faktiskt en bråkdel av statusupdateringarna som är kul att läsa. För hur roligt ÄR det att få veta att någon checkat in på gymmet, att de har lunch, att de läser tidningen, att de är sjuka, att barnen är sjuka, att de har tråkigt, att barnen är sjuka igen osv. osv. osv. ? Å samtidigt är det kanske just det som behövs som motvikt: - idag talas det ju vitt och brett i artiklar och debatter om hur statusraden på Facebook bara handlar om status. Att leva ett perfekt Facebook-liv med vackraste huset, de tjusigaste ungarna, bäste maken/makan, flest vänner osv. Och alltsammans sköts givetvis med vänsterhanden, den högra är ju fullt upptagen med att sippa champagne och inmundiga en femrätters á la tjusig restaurang.
Näe, jag tror egentligen på en balans mellan de båda. Att bara skriva det man tror att någon annan är intresserad av (det är därför jag fyller en hel blogg med en massa skräp som ingen människa är intresserad av, hahaha!Right back at me!). Men oj vad lätt det är att gå i fällan. Alldeles nyss hade jag till exempel lust att förklara min dåliga bloggnärvaro med att jag legat sjuk den senaste veckan. Men så tänkte jag - trots att jag bloggar anonymt - på alla framtida arbetsgivare som Googlar de arbetssökande (inte särskilt bra för CV:n med rader av sjukdom och sjuka barn) och att ingenting någonsin försvinner från Internet. Och då var det lätt att låta bli....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar