...garvade jag åt dottern som börjar varje lång utläggning med ett "alltså" följt av ett gäng "åh jag bah" och "typ".... Resultatet av för mycket samvaro med sina tonåriga kusiner, kan man tro.
...gratulerade jag rara A till nya jobbet och hurrar för att vi får en anledning att åka till Paris. Men sakna Er kommer vi att göra. Massor.
...kände jag starkt med fina M och familjen och håller tummarna för att Ni snart tar Er ut på andra sidan.
...letade jag fortfarande efter Barbapappa på DVD. Börjar tro att personalen på Akademibokhandeln hade rätt i a f (finns inte på DVD och har inte funnits på VHS de senaste fyra åren. Slut citat) trots att jag med egna ögon sett DVD-filmer hos vänner. Börjar jag bli knasig på riktigt, tro....?
...började jag tycka det här med syskonserier på TV börjar bli lite väl löjligt: Miami Ink, LA Ink, London Ink; CSI, CSI Miami, CSI NY och nu får även NCIS ett syskon i NCIS LA. Spelar liksom ingen roll att Chris O'Donell (från Al Pacino-rullen "En kvinnas doft", Ni vet) och LL Cool J har huvudroller. Jag är redan trött, liksom....
...å apropå TV funderade jag fortfarande på varför en och samma serie har olika namn beroende på vilken kanal den visas: "Brottskod: Försvunnen" på TV8 och SVT har på TV3 fått behålla orginalnamnet "Without a Trace". Och varför i hela friden den sänds på så många kanaler samtidigt - fast olika säsonger, bara för att förvirra - är oxå en gåta.
.
...kom jag på att vi inte haft en enda Vab-dag sedan februari (då vi å andra sidan vabbade stup i kvarten): Dottern har varit frisk som en nötkärna. Tack Apotekets Eskimådroppar (fast å andra sidan brukar ju förkylning och flunsa komma som ett brev på posten så fort man uttalat så'n tacksamhet - så jag tar genast tillbaka allt å hävdar motsatsen!). Men någon spruta mot baconsjukan blir det antagligen inte för vare sig dottern eller mig.
...kämpade jag mig blå med dottern varje dag på dagis. Hon vill nämligen aldrig gå hem.... Å väl hemma sätter hon sig i hallen och säger "vill gå dagis igen". Jag vet, veckans i-landsproblem. För det vore avsevärt värre om det var tvärtom.
...började jag min kurs. Nu vore det väl sjuttsingen om jag inte skulle lära mig!Återkommer i frågan.
...var jag genuint glad och full av energi för första gången på ganska länge. Å vad än märkligare är: jag var det när jag sen och stressad promenerade till kurslokalen i regnet och snålblåsten. Jag har så fina vänner och kollegor!
...var jag tacksam för att det finns så många bra restauranger på "ett baguettekasts avstånd" från vårt hem. Särskilt när fredagströttheten sätter in och man knappt ids öppna vinflaskan.
...blev jag så glad när jag såg att SVT sänder filmen "De andras liv" ikväll (kl. 21.30). Fantastisk. Underbar. Hemsk. Även om det gått några år sedan jag såg den tänker jag fortfarande ofta på den. Passa på, Ni som inte redan sett den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar