Virkning

Jag kan inte virka. Det är min bestämda uppfattning. Även om jag hade femma i syslöjd under nästan hela skoltiden, nog har virkat en och annan duk med mormor som handledare och sydde min första kjol som 10-åring (och gick en "mannekänguppvisning" i den i Stockholmsstadshus), så är det inte min grej att virka och sy.

Men så växte ju "kan själv"-hornen ut - och med dem "hur svårt kan det va'"-mentaliteten. Så på landet förra helgen gav jag mig på att läsa virkmönster och sätta igång med "mormorsrutorna" till dotterns filt (ja, jag VET: inte hjärnkirurgi, precis.....). Och framgångarna med att tolka mönstret smittade av sig: Snart satt vi där, både svägerskan och jag, och jobbade gemensamt på en filt till E.

Ps. Väl hemma var det inte fullt lika lätt: dottern vill gärna leka med så väl färdiga rutor som garn och virknål.....