Vardagshjältar

Alltså, jag vet att det redan är uttjatat, men jag blir så himla glad för varje reportage jag ser och artikel jag läser om Dennis Mukwege.Jag ryser av obehag inför vad han och hans kollegor tvingas bevittna och gråter med alla de drabbade. Samtidigt så får jag en varm känsla i hjärtetrakten. Tack å lov för att det finns människor som vill och som orkar. Jag blir oxå oerhört glad för att just han fick Olof Palmepriset 2008. Att jobba med mjuka frågor/kvinnors utsatthet i krig brukar ju sällan vara något uppmärksammat arbete eller generera några fredspris. Mukwege är helt klart en strimma hopp om mänskligheten mitt i djävulskapen.