Winner or Loser?

Häromdagen fick jag höra (i fikarummet, var annars...?) om en amerikansk familj (så klart) vars ena barn döpts till Winner och det andra till Loser. Bortsett från att det - om det är sant - är extremt osmakligt är historien ändå intressant. För tydligen klarade samhället inte av att kalla det stackars barnet för sitt rätta namn, utan kallade honom/henne automatiskt för Lo/Lou. Och dessutom gick det avsevärt mycket "bättre" för Loser, antagligen eftersom han/hon såg nödvändigheten i att motsäga sitt namn. Och, som kollegan sa, hur svårt det än må ha varit att växa upp som Loser är det nog avsevärt svårare att heta Winner och sitta på kåken.