Check!

Det här med att bli förälder förpliktigar som bekant. Är helt medveten om att allt jag gör - å allt jag inte gör - påverkar lillan, bra eller dåligt. En av mannens käpphäst är att försöka ge dottern sunda matvanor och att röra på sig. Själv är jag mest orolig över att jag omedvetet ska föra över mina egna fobier och nojjor på E. Är inte det motivation att ta itu med saker och ting, så säg?!

Men lätt är det inte. Ta det här med tandläkaren, till exempel. Är otroligt stolt över att jag faktiskt tog mig dit. Och jag överlevde faktiskt dagens lagning (trots att det gått mer än 12 år hade jag faktiskt inte ett hål - däremot hade jag tappat en bit av en gammal lagning som tvunget skulle fixas) oxå. Tårarna trillade, jag var spänd som en stålfjäder och jag svettades kopiöst - men jag överlevde. Skönt att veta att jag åtminstone kommer greja att följa med E till käftis och hålla god min. Så: "sprutor/blodprov - check", "tandläkaren - check". Ta-dah!