Lite självinsikt...

Har länge sagt att jag säkert kommer bli en sån där riktigt jobbig och gnällig kärring när jag blir pensionär. Och tydligen har pensionärsåldern redan satt in (jo, ibland går det fortare än man anar), för i fredags blev jag riktigt, riktigt förbannad i affären. Handlade några småsaker och när jag skulle betala tyckte jag spontant att summan blev lite väl hög, men tänkte att jag skulle kolla kvittot så småningom.

Kassörskan hade en del tekniska problem med så väl bonuskortet som mitt betalkort och tvingades avbryta och dra om korten tre gånger. Efter att ha frågat mig om jag ville ha kvitto och jag svarat ja kom ett blankt kvitto ur maskinen. Självklart har jag förståelse för att tekniken strular, men inte med bemötandet då jag undrade om möjligheten att få ut en dubblett ur maskinen och kassörskan sa att det var omöjligt och frågade om det "verkligen var så viktigt med kvittot". Hon var helt oförståelse inför att nu varken kunde kontrollera att jag betalat rätt summa/rätt varor eller hade något att gå på om summan skulle dragits flera gånger från mitt konto. Hennes kommentar var "jag har i allafall inte gjort något fel", dvs. att det inte fanns något att kontrollera. Att det skulle kunna vara felprogrammerade priser i systemet eller att samma vara skulle kunna registreras två gånger fanns liksom inte i hennes värld. Så jag blev redigt förbannad - fast mest av allt kände jag mig nog kränkt - och mejlade butikschefen när jag kom hem. Fånigt kanske, men det var så himla skönt att få svar och höra att ledningen tog det hela på största allvar, ska greja en kvittokopia samt diskutera händelsen med personalen. Ibland är det skönt att få vara gnällkärring!