Var på jobbet idag för att flytta mina pinaler till ett nytt rum längre ner i korridoren. Trots att detta mitt nya är mitt sjätte rum och jag vid det här laget borde ha lärt mig att rensa i röran (icke!) har jag rätt mycket prylar. Särskilt böcker. Så gott som hela livets kurslitteratur finns på jobbet.Så jag räknade med en lååång dag - särskilt som E var med - och mycket kånkande.
Så döm min förvåning när allt redan var på plats på mitt nya kontor: mitt önskemål om nytt skrivbord hade uppfyllts, rummet var perfekt möblerat (utan uttryckliga önskemål från min sida), alla böcker stog prydligt i hyllorna, på min anslagstavla fanns alla foton på nära och kära, gardiner i fönstren och både dator och telefon funkade perfekt! Allt jag gjorde var att flytta ett pennställ och ett hålslag som stod ensamma kvar i mitt gamla rum. Mina kollegor slängde avundsjuka blickar åt mitt håll och muttrade något om särbehandling när de svettiga och dammiga gick sin sjätte runda med flyttvagnen. Men ingen kunde svara på vem jag skulle tacka (tror det är vår fantastiska serviceavdelning). Får forska vidare för det här kräver minst en godispåse som tack!
Ps. Hängde kvar en lång stund i allafall. Fikade medan E ägnade sig åt att charma alla mina kollegor. Knappast något jag kan sätta upp arbetstid för. Eller...?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar