Ambivalent

Jag gillar att gå på museum. Tyvärr gör jag det alldeles för sällan. Men när jag väl gör det hör jag till dem som vill se en viss utställning och kanske en eller två "grejer" till ur den permanenta samlingen - å så museets shop, förstås! Att se ALLT som ett å samma museum har att erbjuda fick jag nog av i Korea (det finns en gräns för hur mycket "comb-pattern pottery" en flicka klarar av!).

Men vissa typer av museum gör mig oxå lite lätt deprimerad. Jag menar, visst är det fantastiskt att till exempel British Museum kan erbjuda sina besökare såna otroliga upplevelser. Men tänker på man på att kolonialisering, plundringståg och annat säkert utgör grunden är det inte lika roligt. Jag vet, numera har vissa museum börjat lämna tillbaka saker (fast efter vilka kriterier har jag ingen aning om). Till exempel Etnografiska som numera har en kopia av den ursprungliga totempålen vid entrén. Dagens besök med A&E innehöll oxå utställningen "Med världen i kappsäcken" om vad några av våra tidiga resenärer, t.ex. Sven Hedin och Sten Bergman, hade med sig hem. Fast det trevligaste med besöket var nog trots allt lunchen på museets restaurang Babajan där småtjejerna E & E charmade övriga gäster i restaurangen.

Ps. När så gott som alla museum slopade entréavgiften lovade jag mig själv att gå ofta, ofta, vilket inte hände. Nu när avgiften är tillbaka igen har jag gjort fyra besök i relativt tät följd. Är det inte ironiskt så säg!?