Trött, men glad

Hur kommer det sig att jag är en sån tidsoptimist när det gäller att hinna med roliga saker? Eller, rättare sagt: hur kommer det sig att jag en sån optimist när det gäller att uppskatta min energidepå? Idag stod helgmysig långfrukost på schemat, tätt följt av en långpromenad i höstsolen. Sen träffade vi M, K och småkillarna i lekparken med efterföljande fika hos M innan vi hastade vidare till J och H där vi bjöds på middag tillsammans med A och hennes dotter J. Hur trevligt som helst. Men även fast det bara är roliga saker blir man rätt trött av att hela dagen är bokad. Å då ska vi inte tala om E: Hur social hon än är, den lilla, blir hon till slut grinig och trött av alla möten och intryck. Så nu ramlar hela familjen H i säng - trots att klockan bara är tio och det är lördag!