Andas ut

Puh! Det gick vägen. Allt gick som planerat, trots orosmomenten. Jag känner mig både lättad och nöjd, även om jag är den förste att erkänna att det sannolikt inte var min förtjänst. Att jag har duktiga människor i min närhet att tacka för att inget hände. Men jag är ändå lite stolt över att jag vågade anta utmaningen. Det hade varit enkelt för mig att backa utan att någon hade höjt på ögonbrynen. Nu har jag lärt mig massor - och haft rätt kul under tiden oxå.

Det enda smolket i bägaren är att jag missade dotterns dansuppvisning. Hon - och den pyttelilla grupp hon går i - hade varit superduktiga. Känns trist, men mannen har tagit många fina bilder. Och förhoppningsvis blir det många fler uppvisningar.