Födelsedagsfirande del I och II

I veckan som kommer fyller dottern 4 år. Ofattbart att det redan har gått 4 år! Själva födelsedagen är vi på landet - eller åtminstone på väg dit - så något kalasande blir det inte då. Men eftersom dottern nu varit på flera kalas (utan att vi varit med) under året har hon fattat grejen, så att inte låta henne ha ett eget var inget alternativ. Dessutom hade hon bestämda åsikter om hur saker och ting skulle gå till: tårta, dansstopp och skattjakt!
.
Så helgen gick åt till förberedelser. Men också till att förtidsfira födelsedagen med alla tre morföräldrarna som kom över på lunch igår. Mys! Sen letades det recept, bakades och fixades kalaspåsar. Det sista med viss vånda: hur mycket godis är egentligen lagom? Dessutom hade jag tvångstankar om att jag skulle glömma någon unge. Usch....
.
Att vår unge hade svårt att somna igår kan jag absolut förstå. Däremot inte att hon satte sig upp i sängen klockan fem imorse, klarvaken, och konstaterade att "idag är det mitt kalas". Sen satte hon igång att räkna minuter och timmar till kalaset - varpå hon kroknade redan vid lunch, men vägrade erkänna det (än mindre sova....). Tur att farmor då besökte slagfältet (vi hade inte hunnit hälften av det vi tänkt att vi skulle vid den tiden) och distraherade en stund med ännu fler presenter.
.
Klockan 14 bröt sjöslaget ut och elva ungar intog hemmet (tre föräldrar stannade, resten tog - helt riktigt - chansen att få ett par barnfria timmar). Å tro't eller ej, men då var ballonger och serpentiner på plats, bordet dukat, saften blandad, två olika "cake-pops" och två olika tårtor i kylen, skatten gömd - ledtrådarna likaså - och spellistan fixad. Dessutom är sjöslag en lite orättvis benämning på kalaset som gick bättre än väntat (börjar fundera på om han inte har en poäng ändå, den där forskaren som hävdar att sockret inte är boven i dramat utan tillfället: - de här ungarna var "speedade" redan innan tårta och godis). Och ungen älskade det! Hon minglade, pratade och dansade så till den milda grad att hon inte ens brydde sig om att öppna alla presenterna!
.
Två timmar senare (alldeles lagom) trodde jag hon skulle slockna bums. Men inte! Bekymrad över att den krasslige grannkompisen inte fått vare sig godispåse eller tårta ville hon omedelbart gå över med båda delarna. Sagt och gjort. Sen blev det lite lek och bus där - och här - oxå. Men nu så: - kvart över sju gick det inte längre. Nu sover hon som en stock. Och det gör hennes föräldrar snart också....!