Eftersom jag sedan ett par veckor tillbaka "är med i-Phone" har mitt vardagsliv fått ett soundtrack på riktigt nu när jag slipper oroa mig för missade samtal (och arga blickar) medan jag spelar favoriterna på hög volym. Men i takt med att lurarna allt oftare åker in i öronen, har också antalet minuter jag lägger på "sladdtrassel" ökat. But no more! Nu har jag Cord-Ctrl. Fantastiskt att det går att köpa sinnesro för 99 spänn.
Ps. Om vi är kompisar än, luren och jag? Nja.... Nog saknar jag mina knappar och som telefon betraktat är den ju rätt klumpig. Men jag är positivt överraskad över kamerans kapacitet och att kunna surfa och mejla från luren är nästan så att glädjetårarna trillar: - särskilt häromdagen när jag i minus 15 och kjol på väg till mitt läkarbesök väntade 35 minuter på två bussar som inte kom utan telefonnummer till läkaren. Men hepp surfade jag in på vårdens webbsida, hepp skickade jag ett mail istället - och tre minuter senare ringde hon upp och fick veta att jag var på gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar