Att allting alltid händer på en och samma gång.
Den här helgen är det knasigare än vanligt: Tre födelsedagskalas, ett bröllop och en begravning (dessutom tvingades vi tacka nej till en trevlig dagsutflykt och en lika trevlig middagsinbjudan samt hoppa över dotterns dans på söndag). Det låter onekligen NÄSTAN som en filmtitel. Lägg därtill att vi ska på dop om två veckor, så blir det hela ett helt liv i komprimerad form: Vi föds och vi dör - åsså fyller vi år däremellan.
Men nej, särskilt lustigt är det ju inte. Särskilt inte begravningen (imorgon). Inledningsvis fick jag oxå lite ont i magen över födelsedagskalasen som alla tre gäller dottern (även om ett av dem oxå inbegriper kvällsvuxenmingel). Alla dagisbarnen är inte bjudna på alla kalas (fullt förståeligt, alla har inte möjlighet), men när två av dem krockade såg jag framför mig hur hon, tre och ett halvt år gammal, redan skulle behöva välja bland sina kompisar. Sån tur att det då finns rediga personer, att ett kalas flyttades och att hon nu kan gå på alla tre. Eller tur och tur, förresten. Kan man hänvisa till baksmälla, sömnbrist och en överdos av socker och sjukskriva ungen från dagis på måndag....?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar