Blingbling

När jag för en tid sedan fyllde jämnt fick jag en ring av min man. Dessvärre var den för stor, så den gick bums tillbaka till finaste J som formgivit och gjort ringen, men nu är den tillbaka och pryder sin plats. Så fin och jag är så nöjd! Och så klart är det extra roligt att bära något av någon jag känner. J gjorde även vigselringarna till kära vännen E som i lördags äktade sin P - efter sisådär sexton år och två nära nog tonåriga barn. Även de ringarna var oerhört vackra (och de supernöjda), så är Ni ute efter personligt blingbling måste Ni helt enkelt kolla in J:s smycken.

Ps. Med tanke på att hon - och butiken där hon jobbar ibland - försett oss med smycken och presenter till halva släkten i mer än tio år kan jag inte låta bli att fundera: - är det så här det känns att ha en egen hovjuvelerare....?