Falsk marknadsföring

Förra helgen, när mannen gjorde ärenden i den stora staden ca tio mil söderut, kom han hem med en laddning nya böcker. Mitt läsförråd för semestern hade tagit slut - sånär som på två böcker jag inte riktigt orkade med i semesterbubblan - så när han kom hem med boken "Middag med Mr Latte" (av Amanda Hesser) var det idel jubel. En lättsmält, nonsensbok - precis vad jag behövde! Baksidetexten på det rosa omslaget förde dessutom tankarna till "Sex and the City". Hör här:

"Matskribenten Amanda lever ett liv där det mesta handlar om mat. Hon rör sig hemvant mellan New Yorks finkrogar och privata middagar med vänner, reser till Rom med italienskt hemlagat på menyn samt besöker den bästa tapasbaren i Barcelona. Med kärleken är det mer komplicerat. Mannen i Amandas liv måste dela hennes kärlek till mat, älska att gå på restaurang och gilla sushi såväl som inälvsmat. När Mr Latte - som endast har en oöppnad förpackning cheddarost, senap och en flaska Moët & Chandon i kylen - dyker upp, är Amanda till en början skpetisk, gastronomiskt är de ju som från Mars och Venus! Men eftersom han i alla andra avseenden verkar perfekt så bestämmer hon sig för att ge honom en chans...."

Som sagt, "Sex and the City". Men texten är, milt sagt, rätt missvisande. Visst, Amanada träffar Mr Latte som har ett mindre passionerat förhållande till mat än hon. Men särskilt komplicerat är det inte. Redan på sid 23 är deras förhållande etablerat, de går på middagar, träffar varandras vänner och familjer och utöver några diskussioner om t.ex. sötningsmedel tycks de inte ha några särskilda problem. Innan hälften av boken är avklarad (sid 149) slutar hon dessutom att kalla honom för "Mr Latte". Och varför i all världen har en bok med "latte" i titeln en cappuccino på framsidan?! Så nej, någon "chick-lit" är det inte precis (trots citatet från tidningen Glamor på framsidan). Snarare en samling krönikor som matskribenten Amanda Hesser skrivit i The New York Times Magazine. De handlar om mat, råvaror, sättet vi äter på och hur mat är ett sätt att umgås på. Visa varandra kärlek och omtanke på. Och att mat för människor närmare varandra. Tänker även på hur Karin Alvtegens böcker ("Skuld", "Skam" etc.) lika missvisande alltid kallas för deckare, trots att majoriteten av dem inte innehåller "ond bråd död, bara för att.... Ja, varför? För att de är psykologiska spänningsromaner? För att hon är svensk och kvinna och då SKA man skriva deckare? Eller för att vår värld bara innehåller ett visst antal kategorier eller fack och nåde Dig om Du inte passar in ?

Men jag gillade "Middag med...". Det ÄR en kärlekshistoria med kärleken till maten i första rummet. Matpratet fick mig att fundera över mig, hur jag ser på mat och varför jag älskar att laga mat. Att boken dessutom är fullproppad med spännande recept gör inte saken sämre. Jag är sugen på att pröva flera stycken, särskilt "Linguine med citron, parmesan och ruccola". Till helgen, kanske....?