På tåget till Malmö igår (jo, vi åkte tåg - trots att det bara handlade om "lunch-till-lunch" -jobb , har man en tuff miljöpolicy på jobbet så har man - och ja, det tog en hel evighet) la min i-Pod av. Poff! Mitt i en låt ("Ordinary People" med John Legend) dog den. Förutom att den påstod att batterinivån var låg (Icke, ville jag skrika högt: Jag hade laddat den hela natten innan och hunnit lyssna ca 45 minuter å mer än så SKA det räcka), lät den som en mindre skördetröska (okej då, en CD-spelare som inte kan läsa skivans spår) och reagerade inte det minsta på att jag faktiskt stoppade i strömsladden. Dessutom kunde jag inte stänga av skiten. Sur som jag var ville jag avreagera mig på nåt. "Hence" (se där, mitt favvisord på engelska) ett argt SMS till maken. Sen kändes det lite bättre.
Och vet Ni vad...? När jag kom hem nu ikväll hittade jag en alldeles ny, fin, svart - och MYCKET större (vi pratar 160 gig här: Min gamla hade några år på nacken och därför bara 30 GB...) - i-Pod! En present från maken som vet att jag inte klarar mig utan soundtrack - och som oxå vet att jag fått/får dra ett tungt "hemmalass" mars/april/maj. Har jag inte världens bästa, så säg....!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar