Att ha barn innebär att tvingas välja sina fighter. Särskilt i trotsåldern (tro mig....). Vi är ju alla expert på barnuppfostran så länge vi inga har. Men så fort de är här försvinner alla principer och föreställningar fortare än vi hinner säga: "nej, Du får inte...". Ta Mannen, till exempel. Han som avskyr när det ställs villkor och alltid bestämt hävdat att han minsann aldrig kommer att hota eller muta sina barn... jojo!
För att det hela inte ska gå alldeles överstyr och dottern ska bli en illbatting på riktigt, har vi insett att det handlar om att välja våra fighter. Att komma överens om några saker som inte är förhandlingsbara. No matter what. Saker som känns viktiga för oss och som vi vill att dottern ska få med sig i livet för att kunna göra egna val, bilda sig en egen uppfattning. Stå på egna ben.
Några av våra käpphästar är basala. Som att vi vill att hon ska känna sig förvissad om att hon är älskad för den hon är, inte för det hon gör. Att hon ska ha ett nät av vuxna runt sig utanför familjen. Att inte ta saker för givna och visa uppskattning. Andra är mer vardagsnära. Goda matvanor, är en sån sak. Att ge henne rutiner. Bra och nyttig mat på regelbundna tider. Gemensamma måltider med möjlighet till samvaro och samtal i slutet av dagen. Nyfikenhet inför det som serveras och respekt för den som lagat. En annan käpphäst är rörelseglädjen. Att hitta njutning i att använda kroppen, både i det vardagliga (promenad istället för vagn, cykel istälet för bil osv) och i specifika aktiviteter (lek och idrott). Att inte bli för bekväm.
Dessutom vill jag visa henne världen. Både den stora och den lilla. Visa henne att det finns andra sätt att leva och vara. Skapa förståelse för andra. Det finns så mycket platser att se, saker att upptäcka, människor att träffa.... För det behövs ju inga långa resor eller stora budgetar. Det handlar ju om närvaro, glädje och nyfikenhet i vardagen. Men visst är det extra roligt att ha möjlighet att få visa henne den stora världen oxå. Att få henne att upptäcka glädjen i att resa till nya platser. Att flyga, mötas av värme när vardagen är vit och isande kall. Känna nya dofter och smaker, göra nya bekantskaper i hav och på land. Så det är med extra stort pirr i magen jag ser fram emot vår första riktiga resa tillsammans. Det blir ju som om även jag får uppleva allt för första gången igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar