Om dotterns pågående förtjusning över att sjunga har jag bloggat om tidigare. Fortfarande sjunger hon om allt hon ser - å vill att jag ska göra likadant. Gärna om alla vi känner oxå. Eftersom jag inte har samma fantasi som hon försöker jag komma ihåg fina visor och gamla dängor om det hon pekar på. För en dryg vecka sedan återuppväcktes Mauro Scocco's "Sarah" för ändamålet. Dottern lyssnade och för ett par dagar sedan hördes hon nynna på refrängen. Också idag hördes refrängen, men denna gång med en delvis ny text: "Åh Sarah, kom ut IGEN - åh Sarah, kom IN IGEN". Jojo. Helt logiskt när man är två och ett halvt år gammal....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar