Denna höst upplever jag med jämna mellanrum något märkligt: Att i ett tyst rum sitta i en ring tillsammans med 15 personer jag aldrig förut träffat och inte vet mer om än vad de heter i förnamn och hur deras andetag låter. Att vara bekväm med att sitta tyst med någon brukar ju annars vara det yttersta tecknet på välbehag och en nära relation.
Förra veckan konfronterades vi också med ett antal sanningar. Och som de flesta sanningar är var de ganska obehagliga. Som att det är DU som bestämmer i Ditt liv. Ingen annan. DU är ett resultat över de val Du gjort och gör. Det finns ingen att skylla på, inga genvägar att ta, oavsett vad det gäller. DU bestämmer om Du ska vara tjock eller smal, ha förmåga att koncentrera Dig eller låta Dig dra med av stressen, om Du ska låta Dig dras med av andra. En rätt jobbig sanning. Visst, när det gäller vissa saker har ju somliga bättre förutsättningar än andra. Men till syvende å sist är det Du som bestämmer. Du som prioriterar.
Så plötsligt fanns det ingen eller inget att skylla på. Du bestämmer. Till och med om Du ska vara en sån som somnar framför TV:n på fredagskvällen eller en sån som inte kan somna alls på kvällen. Det finns knep för att hålla sig vaken om man verkligen vill. Och att inte somna på kvällen fast man är dödstrött, det liknades vid en uttorkad krukväxt som inte fått vatten på evigheter. När vattenfallet väl kommer kan jorden inte ta det till sig, allt vatten rinner rakt igenom till ingen nytta. Det handlar alltså om att hålla en jämn fuktighet. Med livet i 190 knyck utan regelbunden tid för återhämtning flera gånger om dagen är nattsömnen bortkastad. Det rinner rakt igenom.
Samma gäller ständig huvudvärk, trötthet, koncentrationsförmåga och allt annat jag alltid skyllt på yttre omständigheter. Jag bestämmer vilken typ av liv jag vill leva, hur jag vill prioritera. Men allt detta är kroppens sätt att tala om att jag väljer fel, att det inte finns någon balans.
Visst låter det logiskt? Kursen innehåller nästan inget "new age-flum", utan fokuserar på ge konkreta verktyg. Men inget är gratis. Ökad koncentrationsförmåga kommer ju inte till oss medan vi sitter och väntar. Den övas fram. Ibland känns det hopplöst. Tankarna far iväg efter bara några korta minuter. Och ibland kan jag inte hålla mig för skratt. När en av övningarna introducerades som "lär känna Ditt russin" brast det för mig, övertrött och ofokuserad efter en synnerligen jobbig arbetsdag som jag var. Tack å lov då för att skrattet också är ett verktyg vi uppmanas ta till när stressen blir oss övermäktig.
Ps. Fast övningen som sådan var både bra och användbar....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar