Under helgen som gick

....Kollade jag in vårt nyöppnade centrum tillsammans med A: med 90 butiker på fem minuters promenadavstånd finns det helt klart en risk för hål i plånboken. Men att få sig ett glas vin när shoppingturen gick mot sitt slut visade sig näst intill omöjligt: Vare sig caféerna eller "Food Court:en" hade rättigheter, krogen invigs senare, sushirestaurangen tog inte kort och bankomaten var stängd. Men skam den som ger sig - åsså fick vi trevligt sällskap av R, mannen och dottern.

...tröttnade jag på Bella Swan, Edward Cullen, Jacob Black å de andra i Twilight-serien. Fyra böcker blev lite väl mycket att sträckläsa. Övergår till Anthony Kiedes "Scar tissue" för lite realism...

... städade och röjde jag i kyl, frys och skafferi för glatta livet, allt för att förbereda familjemetoden. Förresten hade Ni kunnat kalla mig "Bönan" för jag kokade stora vita och kikärtor för glatta livet och lade i frysen. Dessutom gjorde jag en mumsig tomatsås á la Niklas mat: Rostade rotsaker, lök och vitlök i ugnen och mixade med passerade tomater.

...ville jag vara en av Jan Guillous hjärnceller för hur har karln egentligen tänkt de senaste dryga 35 åren?

...skrattade jag gott åt dottern som sjunger "Mamma Mia" för glatta livet medan hon dansar runt som en toka.
...applåderade jag Tv-kanalen Silver som hade den goda smaken att visa "Antonias Värld", en alldeles underbar holländsk film från 1990-talet om ett gäng starka kvinnor och udda personligheter i efterkrigstidens Holland. En sån där film som jag blir alldeles varm inombords av.

...skämdes vi bort av H&N som bjöd på smarrig äppelkaka och god kyckling i nya huset, alltmedan dottern stum av beundran lekte med M&T. Tack! Precis vad som behövdes en höstruskig söndag.

....kände jag mig nöjd över att återigen göra ett besök på gymmet: Tredje gången denna vecka!

...var jag inte så imponerad av lägenhetsvisningen vi var på. Tyvärr....

....hoppades jag på att vår noga planerade logistiska övning inför nästa helg håller. Annars finns det risk för att vi får sova på golvet. Men sämre saker kan ju hända.

...blev jag lika överraskad som vanligt över att klockan inte var vad jag trodde. Dessutom kan jag konstatera att 2-åringer struntar fullständigt i vintertidens positiva inverkan på sömnen. Ingen sovmorgon här inte.

...undrade jag ännu en gång om dotterns färdigstickade kofta med pärlor kommer att vara för liten innan jag kommer mig för att sy ihop alla delarna. Vore inte första gången det händer.