Så har årets Idol dragit igång på dumburken och hela landet tycks återigen drabbas av Idol-hysteri - åtminstone om vi får tro kvällstidningslöpen. Kan konstatera att ett svenskt kulturår tycks bestå av tre säsonger: Melodifestival och Idol och så lite Allsång på Skansen däremellan. Men okej, vem är jag att klaga? Jag gillar Idol. Särskilt de senaste två åren då det varit mindre förnedrings-TV och skratt på andras bekostnad - även om vissa bitande omdömen från juryn är klockrena. Underhållningsvärdet ligger snarare hos juryn än hos de falsksjungande: de dåligt hållna maskerna när någon sjunger dåligt, samspelet mellan dem och att de bjuder friskt på sig själva. Särskilt Anders Bagge. Jag är ta-mej-tusen KÄR i Anders Bagge! Å så blev jag helt såld på Mariette Hansson i gårdagens avsnitt. Så fort hon började sjunga trillade tårarna. Idag har hennes klipp rullat varm på datorn. Fast gråter gör jag inte varje gång.Ps. Mannen reagerade på min nya förälskelse och kommentar om att jag kunde lämna honom för Bagge med tystnad, sedan ett "jaaa, det är faktiskt helt okej"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar