torsdag 19 mars 2009

Det gäller att passa på

Mannen är ute och reser ett antal dagar (igen..) å eftersom vi var oense när han for passar jag på att byta lås här hemma. "Hit the road, Jack. And don't you come back no more, no more, no more", liksom. Så kan han stå där och försöka komma in och åt sina prylar bäst 17 han vill på fredag....!

Näe. Nu är det inte alls så illa som det låter. Med tanke på mina - ibland återkommande - "15 minutes of fame - har min arbetsgivare har varit omtänksam och förutseende nog att göra en översyn här hemma. På gott och ont, ska tilläggas. För även om jag fattar vilket genomslag media har - särskilt TV: de tillfällen jag medverkat i radio tycks bara några få noterat, men TV säger sig ALLA ha sett mig - och vilka konsekvenser det kan få, är jag inte särskilt orolig. Men att de nu - av omtanke - beslutat sig för att byta lås här hemma och instruerar mig - å de kraftfullaste - att inte fastna i rutiner (Ni vet, variera tiderna jag åker till och från jobbet, hur jag reser, vilken väg jag går till och från dagis osv.) och dessutom bör se mig om på vägen (för att kontrollera att ingen följer efter mig/kartlägger mitt beteende) har lite motsatt effekt. Borde jag kanske vara mer orolig och försiktig än jag är?

Fast sen viftar jag bort tanken. Händer det, så händer det oavsett (även om tanken på snabba ombyten i någon telefonkiosk - om det nu finns sådana kvar i dessa mobiltelefontider - á la Superman faktiskt tilltalar mig lite...). Å andra sidan säger ju forskare att vi också ska hålla hjärnan i trim och att ett sätt att göra det på är att ändra på våra rutiner. Så då "gör jag ju faktiskt två flugor på smällen" med mitt säkerhetstänkande. Ta-dah!

Inga kommentarer: