Min dag har varit något alldeles överjävlig. Utan att gå in på detaljer kan jag bara konstatera att jag ogillar chefer som:
a.) fattar ett beslut för att i nästa sekund ändra sig och i tredje sekund ändra sig igen.
b.) får mig att framstå som inkompetent, oproffsig och ineffektiv
c.) när jag ber att få veta vad som föranlett det nya beslutet visar sig ha missuppfattat hela grejen och fattat beslut på fel grunder - och får det att låta som om det är mitt fel.
d.) dessutom beskyller mig för att bli "sur" för att jag inte får göra en viss uppgift - som jag från början deklarerade inte var mitt jobb och gjorde klart att jag helst slapp.
e.) en halvtimme senare kommer in på mitt rum för att kolla att "vi är okej" och sen bestämmer att vi "glömmer hela saken nu", för att en timme sedan slänga ur sig barnsliga surmulna kommentarer som anspelar på att jag inte gör mitt jobb - när det själva verket är precis vad jag gjort för att undvika liknande fadäser i framtiden.
All den här dramatiken utspelade sig under morgonens två första timmar. Och även om jag är rätt nöjd över att jag "tog fajten" och stod på mig, var det utmattande och tog all positiv energi jag hade. Så det kändes nödvändigt att skaka av sig uppgivenheten och desperationen (jag måste hitta ett nytt jobb - NU!) innan jag kom hem. Så det blev en påse godis, en ny bok (Johan Theorins "Nattfåk") och en omväg med tvärbanan hem med John Legends "Evolver" i i-poden. Och när jag möttes av en kram från en solstråle till dotter och mannens lagade middag på bordet kändes inget av det som hänt tidigare under dagen särskilt viktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar