En helt galen dag

Jisses, vilken dag det varit!
Egentligen började det redan igår. Hade sedan länge bestämt - och fått löfte om - att jobba hemma idag. Eftersom mannen är bortrest är jag ju tvungen att både hämta och lämna dottern på dagis, dvs. det blir inte särskilt många timmar på jobbet, å för ovanlighetens skull hade jag uppgifter som jag kunde jobba hemma med. Et voilá! Men. Dessvärre råder jag ju inte över sakers bestånd (nä-hä?!). Särskilt inte händelser i omvärlden. Så när redan igår insåg jag att det var kört. Men förhoppning om en kort dag på kontoret - och eftermiddagsjobb hemma - levde länge. Klockan 15 (dvs. nästan vanlig tid och inte så vansinnigt mycket tidigare) fick jag inse att loppet var kört, lämna över stafettpinnen och hämta barn på dagis. Då hade jag hoppat över så väl frukost som lunch (för att inte tala om semlan till eftermiddagsfikat som lyckligt lottade - och mindre stressade - kollegor inmundigade i lugnan ro. Nästan lite provocerande, faktiskt).

Halvvägs hem ringer telefonen. Something came up. Kunde jag komma tillbaka på stört...? De skickade en bil att hämta. Men för att slippa skyffla dottern fram å tebax (montera bilbarnstol, packa barnvagn, packa ur barnvagn, montera ur barnstol...) tog jag en rövare å ringde raraste A&R. Jodå, dottern var välkommen i någon timme. Så jag hämtade, klädde på, rusade hem, hämtade blöjor, leksaker och sprang över med dottern - medan min kollega satt i en bil utanför mitt hus och väntade. Så det fanns liksom ingen tid till en "mjuk överlämning" av dottern. Stressad - över både situationen och den uppgift jag var inkallad att utföra - glömde jag dessutom att pussa dottern hejdå och ge barnvakterna lite stalltips (som typ att hon alltid går att muta med äpplen...), utan bara sprang (så hörrni, jag tar definitivt på mig en del för omaket och tandagnisslan).

En timme senare tar jag en taxi hem igen (jodå, uppgiften klarades av med godkänt) - återigen stressad eftersom mina hastigt inryckande barnvakter skulle bort på middag (förlåt, förlåt, förlåt att jag blev sen!). Tror Ni inte att jag då träffar på världens långsammaste taxichaufför...?! Alltså, jag svär: han kröp fram i knappa 30 km/h större delen av vägen (han ursäktade sig med att han var nybörjare... på vaddå? Att köra bil?!). Lätt stressande.

Å sen var det ju inte världens enklaste sak att varva ned. Hämtade kinamat på hörnet (dottern äter "isch" och bambuskott så det sprutar genom öronen) och lekte med lego. Även det i hundranittio. Men nu sover dottern och jag tycker faktiskt att jag förtjänar en stor whisky. Särskilt som jag blir tvungen att jobba mer i helgen. Fast då får dottern följa med till kontoret.