Efter den regelmässigt feberfria dagen hemma var dottern redo att gå till dagis idag. Halv åtta ringer en deppig man till kontoret: Ungen har feber igen.... Suck! Nog för att jag var beredd på att det första dagisåret skulle vara vabrikt, men det här är ju nästan löjligt. Av vårterminens 20 dagisdagar har hon nu varit sjuk 10.... Hur deppigt är inte det? Tack å lov att farmor kunde rycka in å ta hand om lillskruttan idag - å vilket tur att mannen ändå skulle åka de tio milen i jobbet.
2 kommentarer:
Och vilken lycka för farmor att få rå om henne en hel dag,vi har läst "min familj" både fram-och baklänges. Bettan var glad över att E satt i hennes knä över en halvtimme och myste.
Kram Gärd
Vilken tur i oturen att vi kunde glädja någon, trots eländet! Men allvarligt talat, en kollega påpekade hur bortskämda vi är med nära och kära som kan ta hand om dotter (å dessutom får det att låta som om vi gör DEM/ER en tjänst). Och det är vi. TACK!
Skicka en kommentar