Inte alltid en balansgång

Apropå mitt inlägg om balansgångarna i umgänget med dottern häromsistens måste jag tillägga att det långtifrån alltid är en kamp med henne. Ibland är det ren och skär fröjd! Som idag, till exempel. När jag hämtade henne på dagis berättade personalen att hon varit på ett strålande humör precis hela dagen: så ljuvlig, underbar och rolig hela dagen. Och det höll i sig under hela hennes (ganska långsamma, det medges) promenad från förskolan, till och i affären (där vår enda skärmyttsling handlade om Toblerone: Hon ville ha, jag inte...) och under hela vår "tjejkväll" (mannen jobbar sent). Medan jag lagade mat (gjorde bebismat till oss båda ur "Andra mosboken": blomkålsmousse med timjan och tryffelolja. Bättre GI-värde än potatismos och sååååå mycket godare! Till det blev det falukorv och sallad på tomater, vita bönor och babyspenat) stod hon vid köksön och läste kokböcker och sjöng. Sen badade hon en hel evighet - tills hela badrummet var dyblött och hon ett litet russin - innan det var dax för p.j. och välling. Hann sjunga "Balladen om Fredrik Åkare och Cecilia Lind" (kanske inte världens bästa barnvisa, men den har hängt med sen första veckan och hon älskar den) och "Visa vid midsommartid" medan hon klappade händerna. Sen sov hon. Kvart över sju. Och faktiskt ganska mycket vuxentid kvar.