En ordningsfascists bekännelser

Mannen - och en del andra - kallar mig ibland för "ordningsfascist" eller ett "organisatoriskt monster". Å visst, jag gillar ordning och reda (inte bara butiken, alltså) och tycker jag har koll på läget. Oftast, iallfall. Men nu har jag ägnat i princip hela jullovet åt att leta efter ett gäng bilder som bara är borta - precis när jag äntligen kommit på vad jag ville göra med dem. Typiskt - och lite pinsamt... Å det värsta är att jag knappt kan sova för att jag grubblar över var de kan vara. Är inte DET skrämmande, så säg?!