Bytt är bytt

Har Ni tänkt på hur vi människor allt som oftast tror att gräset är grönare på andra sidan? Hur alla andra tycks leva spännande, fantastiska och underbara liv medan vi själva bara går och drar runt det varddagsgråa hjulet? Själv skulle jag t.ex. vilja byta med A för alla hennes spännande resor; med M för hennes underbara lägenhet och livet hon lever på landsstället; med A för hur hon alltid, alltid har tid för sina vänner på det mest fantastiska sätt osv. osv. osv. Men hela grejen baseras ju - inte bara för mig, väl? - på att vi bara ser fördelarna, det vi vill se eller det vi är avundsjuka på. Vems liv skulle Du vilja byta med om Du var tvungen att "köpa hela paketet", liksom?
Ämnet kom upp apropå att vi var några stycken som talade om vad som krävs för att vara lyckad, i egna eller andras ögon. Vi konstaterade krasst att det nu förtiden inte räcker med att ha en karriär - särskilt inte för kvinnor: Du bör oxå ha ett perfekt hem, laga lika tjusig mat som på restaurangerna, klä Dig snyggt, vara i fysiskt god form, ett fantastiskt sexliv, vara Din mans bästa vän och ha tid att prata om allt mellan himmel och jord, ha många fritidsintressen, ett stort umgänge - och barn. Det var i det sammahanget en kollega konstaterade att INGEN nog skulle vilja byta liv med honom: Jobbar jämt, inga större fritidsintressen, pendlar drygt två timmar till jobbet varje dag, kör en gammal rostig bil, gillar inte att laga mat och är särbo utan barn.

Fast ibland undrar jag om mitt liv är särskilt mycket mer attraktivt i andras ögon. Särskilt på lördagarna som följer ett välinrutat mönster: Kaffe i sängen med morgontidningen (dottern dricker välling och läser tidningen, hon oxå), frukost, storstädning, planering och storhandlande. Och när vi väl kommer hem har typ hela lördagen gått, det finns inget utrymme för spontanitet och paniken över att det bara är en enda dag kvar på helgen börjar så smått krypa i kroppen.
Men sen tänker jag om. För även om lördagarna inte längre är fyllda av "göra-vad-jag-vill-tid" är det ändå rätt mysigt. Dottern är alltid på ett strålande humör, vi hinner morgonmysa en lång stund, städningen går rätt fort, vi äter alltid lunch på Dieselverkstaden där vi alltid stannar kvar och leker en stund/bläddrar i tidningar och pratar innan vi övergår till att storhandla, vi kommer hem med färska blommor till ett nystädat hem och slipper tänka på matinköp resten av veckan. Och idag kom dessutom finast M över på en eftermiddagsfika och jag hann pyssla lite (en fin familjetavla till dotterns rum) innan det var dax för discodans och kurragömma med dottern (en liten ritual vi har innan läggdax). Och aldrig, aldrig att jag skulle byta bort dottern - vilket liv Ni än erbjuder mig istället.