Sista minuten, var det som sagt. Återkallad semester idag (bara förmiddagen, tack å lov) och inte en klapp handlad. Å eftersom jag iskallt räknade med fler oplanerade själar på stan laddade jag med djupandning och en stoooor portion tålamod. Å det funkade fint - för mig i allafall:
I trängseln på Åhléns stod en tjej med barnvagn i en ganska trång gång. Jag var tvungen att passera henne, men i jämnhöjd med ekipaget kom en lite äldre kvinna emot mig. Eftersom hon hela tiden såg åt ett annat håll medan hon gick stannade jag, stod stilla och hoppades att hon skulle se åt mitt håll innan hon gick rakt på mig. Mitt framför mig stannade hon, varpå jag sa "ursäkta" och tänkte gå förbi. Då blev hon plötsligt helt galen! Började skrika och hojta och KNUFFA mig tre gånger i bröstet och i magen. Mannen undrade senare - efter att inledningsvis garvat åt historien, så klart: han har ju den typen av humor - om jag inte gjorde något, sa något. Men jag blev nog lite chockad - tjejen med vagnen likaså - så jag sa nog inte ett dugg utan fortsatte bara vidare. Fast så här efteråt har jag ju självklart kommit på tusen dräpande repliker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar