Snusförnuftig dotter - eller en mammas önsketänkande?

Förvånas ibland över hur mycket dottern förstår. Var tvungen att göra ett ärende i stan idag. Inte så skoj. Vill helst undvika en lördag i affärer med dottern (mannen jobbar ju hela helgen...), men det kunde inte hjälpas. Så efter att ha storstädat hemmet tog vi tunnelbanan in. Dottern på sitt mest strålande humör och efter uträttat ärende åt vi lunch på Åhléns city, deras stora vegetariska buffé är faktiskt helt okej. Är oxå mäkta stolt över att jag helt själv lyckades manövrera bricka, vagn och handväska i lunchrusningen. Men sen blev det mys! E var glad och nöjd, åt själv (under avundsjukt inseende av andra föräldrar) och visade mig olika saker som vi pratade om. Jag hade ätit klart (men inte hon) när hon pekade på kaffemaskinen. Jag förklarade vad det var, varpå hon pekade på mig och sa något. När jag sa att jag inte var kaffesugen, att jag tar en kopp när vi kommer hem, nickade hon snusförnuftigt och sa något som lät som "okej då". Kanske önsketänkande, men det fick mig ändå att tänka på läkaren som påpekade att E har ett rikt ordförråd. Med tanke på att hon bara säger "mamma","pappa" och "titta" förstod jag inte riktigt förrän hon förklarade att förståelse också är ett tecken på ordförståelse. I så fall har hon det i kvadrat, dottern.