Nära och kära har nyligen fått upp ögonen för GI-metoden. I ett enda slag tycks ett helt litet kollektiv frälsta. Å sämre saker kan man ju bli frälst av. GI-metoden är ju sund och hälsosam mer än för stunden och tycks fungera alldeles förträffligt. Så det är bara att gratulera (...å ett heja, heja är oxå på sin plats - Ni är jätteduktiga!)
Själv är jag övertygad om att olika "metoder" funkar olika bra för olika personer. Och målsättningen torde ju vara att inte behöva använda en viss diet eller metod, utan att ha en hälsosam livsstil i vardagen. Att inte behöva reflektera över mat, vad jag äter, hur jag äter.
Jag vet att jag äter både hälsosamt och sunt. Med sunt menar jag lagom mycket godsaker och onyttigheter som ju är nödvändigt för livskvalitén. Min personliga viktfälla består snarare av för stora portioner och att mat ibland blir både tröst och brist på annat att göra. Men jag jobbar på det. För dotterns skull. Jag är säker på att barn anammar våra dåliga vanor lättare och snabbare än vi tror. Jag vill inte att hon ska fokusera på vikt och mat i för tidig ålder (så fort hon blir tonåring är väl den ambitionen körd i alla fall...). Och jag hoppas att jag/vi kan hålla fast vid målsättningen att aldrig prata om vikt, vad som är okej att äta och hur mycket som är tillräckligt när E är närvarande. Inte ens nu. Hur liten hon än är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar