Så var det dax att återigen se tandläkarskräcken i vitögat. Denna gång hos tandhygienisten (det spelar liksom ingen roll om det är läkare eller hygienist, hål eller inte. Det är själva grejen, lukten, stället....). Och det var tamejtusen så himla mycket värre, trots att hon var världens bästa. Så där lagom "stackars dig" utan att prata till en fem-åring. Men jäklar vad jobbigt det var. Så pass att jag/vi inte grejade allt på en gång utan bokade ytterligare en tid. Men sen ska det vara klart.
Och även om det är såååå skönt att jag nu bara har en gång kvar är det så klart surt att punga ut med så mycket pengar på något så.... vidrigt. Å andra sidan får jag väl slå ut summan för de här sammanlagt fyra besöken på cirkus 14 år utan tandläkarkostnader: "....and then I don't feel so bad", som Julie Andrews sjunger i "Sound of Music".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar