På denna min andra dagisdag fick vi "lämna ute". Efter en kvarts tveksamhet bekantade sig E med sandlådan, rutschkanan och leksaksboden, så när jag sa hej då var hon fullt upptagen. En efter en troppade vi föräldrar in på caféet i området, alla med mobilerna på bordet. Ordern var att "kunna komma på två röda" om det skulle behövas. Men efter en timmes fikande - och med nästan fyra timmar kvar - gick jag hem. Hann fredagsstäda och äta lunch i godan ro. Halv ett ringde förskolan: - Bara för att säga att allt gått bra och att dottern sov, men att det vore bra om jag var där när hon vaknade (efter en stund slog hjärtat normalt igen!). Hon sov dessvärre bara 45 minuter och var fortfarande dyngtrött när hon vaknade (... å med tanke på att hon vaknade strax efter fem imorse kändes det lite lite). Så efter en dryg timmes hemmalek försökte jag få henne att somna. Lögn i H..te! När mannen kom hem var vi på vippen att ställa in kvällens utemiddag/invigningsmiddag på nya kineskrogen i området ihop med två kompispar och en liten kompis, tänkte att det inte blir kul för någon. Men under våra nästan tre timmar på restaurangen var hon i sitt esse: åt massor, pratade desto mer och charmade i princip alla (nya kompisar fick hon oxå: vid en pauspromenad på trottoaren utanför kom plötsligt två tonåriga tjejer springandes med öppna armar, de ropade dotterns namn och gav henne ett par bamsekramar - inte en susning om vilka de var!), innan hon promenerade själv hela vägen hem - inte undra på att hon somnade på tre och en halv minut.
Ps. Med andra ord tycks det vara jag som inte klarar av att vara pigg, charmg och glad om jag vaknar klockan fem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar