Varje gång jag är ensam hemma blir jag lika överraskad över att jag likafullt måste städa, diska och tvätta. Fast handla skiter jag tydligen högaktningsfullt i: kylskåpet är så där studentlikt och ekande tomt (hade tänkt säga "ungkarlslikt tomt", men en kollega upplyste mig om att OM det är ungkarlstomt är det inte bara tomt - då måste även saker som lever sitt eget liv slängas innan nytt kan ställas in). En halvtom flaska ketchup, ett par överblivna oliver och tre potatisar skramlar bredvid kaffeburken och den urkramade kaviartuben. Sorgligt..
Hur som helst har jag storstädat inför mannens och dotterns återkomst till storstan: dammat, dammsugit och våttorkat golven. Varje gång jag storstädar drömmer jag om rena, lättstädade ytor och noll pynt. Alltså, vi har bara 75 kvm och knappt några prydnadssakar/dekorationsprylar alls - ändå är jag helt slut när jag är färdig. Ta inte illa upp, men hur 17 gör Ni som har hela fönstren fulla med fina dukar, vackra saker, blomkrukor och möbler i mängder? Blir Ni inte tossiga varje gång Ni städer och alla sakerna ska dammas och skuras?
.
Fast just idag känns allt pustande och stånkande rättvist på något sätt. För det måste sägas: Min svärmor är fantastisk! Förutom att hon långa perioder - och enstaka dagar rest 20 mil (tur och retur) med kort varsel - varit barnvakt har hon nu också storstädat det hus på landet som vi i dagarna måste lämna efter tre månaders hyra (och DET var säkert ingen barnlek....). Dessutom ställer hon alltid upp med fixande och trixande av allehanda slag för att vi ska klara av vardagen och alla projekt och jobb vi tagit på oss, mannen och jag. TACK - vi hade inte klarat våren utan Dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar