Utmaning

Det brukar ju sägas att det är en utmaning för förhållandet att skaffa barn, att de flesta skilsmässor inträffar innan barnet fyllt tre år. Det brukar också sägas att det sliter på förhållandet om ena parten byter jobb: de första månaderna, halvåret, året är man så uppe i ny företagskultur, nya kollegor och nya uppgifter att det inte finns plats för så mycket annat/andra människor i skallen. Dessutom tycks alla jag känner vara överens om att förhållandet tar stryk av omfattande renoveringsprojekt, flyttning och husbygge. Undrar just vad de säger om att utsättas för alltihop samtidigt.....? Tog ett glas vin med J efter jobbet som berättade hur hon och H just haft en ledig vecka utan att göra något särskilt alls: promenerat, läst, gjort dagsutflykter, fikat, ätit långa middagar, legat i sängen och pratat kvällar och nätter igenom. I mina ögon låter det helt och hållet underbart och - just nu - ganska ouppnåeligt. Under ganska många veckor nu har vi ju inte ens befunnit oss i samma stad. Hittills har vi bara bett om - och fått - barnvaktshjälp för att klara vardagslogistiken. Kanske är det dax att försöka få hjälp för vår skull oxå snart....