onsdag 23 april 2008

Botemedel mot självupptagenheten?

Alla är vi väl hyfsat överens om att det inte är så kul med självupptagna människor. Den där sorten som pratar om sig själv och sitt 99% av tiden, aldrig lyssnar eller frågar något om hur DU mår, vad som hänt DIG sen sist eller vad Du tycker eller tänker om vissa saker. Men trots det är världen full av just sådana människor. Och hur kul är det egentligen att vara publik åt någon som håller en monolog?

Hade sällskap av trevlige grannen på bussen idag, det var då det slog mig. För N är verkligen den raka motsatsen till just den typen som beskrivs ovan. Trots att vi egentligen inte känner varandra utan bara morsar på varann ett par gånger i månaden kommer han alltid ihåg vad vi pratat om sist - hur fjuttigt det än är - och ställer följdfrågor: Hade Ni det bra på babysimmet sist (för tre veckor sedan)? Blev nya tapeterna fina i köket (ännu längre sen)? Och så vidare, och så vidare. Å det är ju så himla mycket trevligare när någon är intresserad av vad man har att säga. Och det är inte så att han ställer frågor för att slippa tala om sig själv. Nej, mellan varven berättar han om sig och sitt. Allt blir så välbalanserat. En dialog. Och det blir verkligen ett möte på riktigt. Själv kämpar jag för att komma ihåg. Hur var det nu, var det i Italien eller Portugal de hade lägenhet....? Vad pratade vi om sist? Och vad 17 var det han jobbade med nu igen? Tänk, tänk, TÄNK, som Nalle Puh skulle sagt. För det känns ju så där kul att "börja om från början" varje gång vi ses - för att inte tala om vilken förolämpning det skulle vara. "Inget av det Du säger är intressant", typ.

Och där å då bestämde jag mig för att pröva ett litet experiment: Från och med nu ska jag ställa minst tre frågor om sådant som jag avhandlat med familj, vänner och kollegor senast vi sågs. Stort och smått. Oavsett när vi sågs senast. För visst är det väl allas vårt ansvar att minska självupptagenheten runt omkring oss. Pay it forward, liksom. Den som aldrig får några komplimanger kommer heller aldrig att ge några. Och handen på hjärtat: Hur duktig är DU på att återkoppla till DINA nära och kära? Sätt igång NU - någon måste ju börja för att den onda cirkeln ska brytas, eller hur?

Inga kommentarer: