Att stressa för att ta det lugnt

Efter ett par dagars listskrivande (mannen har ju utnämnt mig till släktens listdrottning), shoppande, matlagande och packande är vi äntligen framme på ett snöigt Öland. Tog oss längre tid än vanligt: det är ju första gången vi åker med E sen hon börjat kräva underhållning. Så det blev några fler stopp än vanligt. Fast den långa bilresan gjorde inget när vi väl kommit över bron. För trots att jag varit på Öland så gott som varje år i 38 år (tror det är sammanlagt fyra år jag inte varit här) har jag aldrig sett ön i snö: Jag kunde inte ta ögonen från det vackra landskapet där den bleka vintersolen just höll på att ge vika för månen. Fantastiskt. Och så himla skönt att vara här. Nu är det vila som står på schemat.