Burkmat?! Nej tack!

Ända sedan E i förra veckan lärde sig att knipa ihop munnen när något inte faller henne i smaken (oftast i samband med tandborstning - å då bara när mamma eller pappa ska borsta: Om hon får göra det själv går det hur bra som helst) har hon praktiserat det flitigt. Och vana som vi är vid att hon älskar mat och äter allt ser vi på varandra med förvånade ögon när hon ett par gånger den senaste tiden vägrat att äta. Först trodde vi att det hade med den nya matsorten att göra: skillnaden i konsistens/storlek på matbitarna mellan 6- och 8-månadersburkarna är avsevärd. Förstår faktiskt inte hur leverantörerna tänkt sig. Jag menar, HELA köttbullar när man bara har två tänder - som dessutom sitter på samma ställe i nederkäken - är ju en utmaning. Men efter dagens obligatoriska förstadagsrunda (säga hej i stugorna och på kaffestugan, bondgården, hamnen osv.) i isande snövind insåg vi att hon faktiskt inte GILLAR maten. Två och en halv sked burkmat gick i. Sen var det stopp. Så vi fick rucka på våra principer och värma en fryst hemlagad köttgryta. Och se, då kunde inte skedarna med mat komma fort nog. Känner mig som Karl-Bertil Jonssons mamma på julafton: "Vid Gud, jag har närt en gourmet vid mitt bröst"!