Rötägg

Läste DN:s artikelserie om lagen om likabehandling av studenter vid högskolan, dvs. de två artiklarna "Först kränkt vinner" och "tyst i klassen" och blir provocerad. Missförstå mig inte, lagen är bra. Det säger jag inget om. Inte heller om att det finns de som blivit kränkta och att de givetvis ska anmäla. Nej, min irritation handlar om artiklarnas flata och rädda högskolelärare och elever som sorgligt nog är beredda att ta till vilka argument och medel som helst för att "klara sig". Vad artikeln däremot inte tar upp är förlorarna, dvs. vi och våra barn. Orsak och verkan. Är det konstigt att samhället sen undrar varför skolan inte fungerar, varför våra barn inte kan något när de slutar grundskolan, varför det finns så få "bra" lärare. Fast frågan är egentligen om det finns någon som vinner på det här. För visst lägger väl lärarkåren krokben för sig själva här?