kalasande

Även om det inte var någon stor baluns som ägde rum i helgen upptog kalasandet en stor del av vår tankeverksamhet dagarna innan. Inte minst logistiken: Det här med att "resa lätt och snabbt" inser vi är förbi. Och ska kalaset dessutom äga rum på annan ort kräver det sin planering - och listor (jag ÄLSKAR listor! Skriver listor på ALLT: "att göra", "ta med", "inköp".... Rubbet!). Men det gick, det med.

Så Nu är hon döpt, vår dotter. För oss var det självklart. Ett dop är ju oxå ett "välkommen till familjen". Att det skulle ske i kyrkan var lika självklart, trots att vi vigdes borgerligt. Jag gillar verkligen den kyrkliga dopcermonin och har en stark barnatro, även om jag inte är aktivt troende. Argumentet att E själv borde få välja köper jag absolut, men att gå ur Svenska kyrkan är ju oxå ett aktivt val.

Och det blev precis som vi velat ha det. Varmt och intimt. Prästen var fantastisk, Gudfar duktig och stolt, Gudmor lika stolt (men säkert lite svettigare.... väldigt "Fyra bröllop och en begravning" där!) och E njöt av uppmärksamheten. Kusin L sjöng ("Teddybjörnen Fredriksson" och vår låt "Kärleken är") och bakade tårtor, kusin S och morfar fotade, mormor bakade kakor, bonusmormor bröd, svägerska C gjorde ost och farmormor småkakor. Och maten räckte! Tack alla för en toppendag!